Ofirad jul, känns det som.

På måndagen hade jag en tid inbokad hos en distriktsköterska, hon skulle haffa en läkare som skulle lyssna på mig. Pappa skjutsade dit mig, tack för det. Tog sänka först som hade sjunkit bra sen fick jag träffa en person som jag tror var sköterska bara. Hon hade iaf bokat in mig när jag ringde och hon hade trott/tyckt att jag inte skulle behöva lyssnas på....jag hade ju ätit penicillin i en vecka då och borde väl va bra...? Men det var jag ju uppenbarligen inte. Så hon bokade in mig på en läkartid på em. Orka ut igen.... En av distriktorna kom och undrade vart jag hade tagit vägen. Hon följde med mig ut i korridoren och fixade några klådstillande tabletter eftersom jag fått utslag av Kåvepeninet.(  Min mage rasade också ihop totalt och det kändes som om jag bajsade saltsyra el liknande i några dagar.) Hem och vände innan jag träffade läkaren. Som skrev ut en annan sorts antibiotika, den som P fick senare. VARFÖR kunde den läkaren som jag träffade dom första två gångerna inte lyssna på mig och skriva ut det direkt? Då hade jag sluppit varit sjuk i en vecka extra, sluppit kliandet och magproblemen. Nåja...den här läkaren sjukskrev mig en tid till och sa att jag inte skulle tveka att höra av mig om jag inte var pigg då. Nu känns det redan bättre även om det är långt kvar till "frisk". Revbenen på båda sidor ömmar och jag har förbannat ont i ryggslutet, kul att hosta då. Haltar som en gammal kärring och sitter med en kudde bakom ryggen. Idag trotsade jag krämporna och lade i en tvätt...helt slut när jag kom upp från källaren igen och fick vila en lång stund innan andningen blev någorlunda normal.

Min kära syster och en del av familjen kom med en krya på oss blomma, dom stannade ute på bron. Tack för blomman, jättefin!

Klädde granen, så oengagerad har jag nog aldrig varit :)

Tror det var på måndag eftermiddag det knackade på dörren. Ni vet, man är så sjuk, ful och orkeslös att man inte vill träffa någon och så säger P att det är till mig. Och där står I och J med två kassar till mig. Dom stannade i dörren, ville bara önska god jul och krya på. Åka ända ut hit för det! Vi pratade en kort stund och när dom åkt så fattade jag ändå inte att dom hade varit hit, konstig känsla. :) Tack tjejer!

Dom hade med sig tulpaner, te, choklad, paket och hemgjort julgodis. Mer än på bilden, jag la bara upp lite godis :)

Julafton kom och vi segade bara omkring här hemma efter skinkmackefrukosten. Jag och P hade slagit in alla paket kvällen innan och jag fick bara sova någon timme innan hostan slog till. Satt vid köksbordet någon timme innan jag sov igen. Så ser jag våra grannar S och M komma på gången, återigen, sjuk och ful och ville helst inte öppna dörren :) Dom kom också med två små "kryapåpaket". Vad snälla folk är! Tack!

Från grannarna.

Efter dusch och klädbyte kändes det lite mera julafton. Maten däremot gick inte i julens tecken, vi åt lövbiff eller köttbullar med potatis, sallad och sås. Tittade på tv och delade ut klapparna. Nöjda barn och en väldigt trött mamma. Jag lade mig samtidigt som barnen, helt slut.Fick såklart gå upp någon timme tills hostan gav sig igen. Läste vid köksbordet innan jag lade mig igen.
Juldagen bjöd inte på några större överraskningar och jag lade mig tidigt igen. Vaknade av ryggont och hosta, gick upp och såg lite film med P innan vi lade oss igen.
Och idag, annandag jul, så gör vi...ingenting. Jag är less och uttråkad men orkar ingenting. Bara tanken på en promenad känns omöjligt, kommer jag någonsin att orka något igen? Såklart jag kommer, men känslan just nu är sådan.
Jag är tacksam och glad för alla som gett oss kryapåpresenter, för alla hälsningar på facebook, för att min familj låter mig vara sjuk och fixar det mesta, för att det finns antibiotika och för att vi eg har det bra, trots sjukdom. Tack!

Annandag jul...inte en snöflinga i sikte men morgonen var kallare i alla fall. 

Grå grå grå...

Då ska vi se...pencillinet jag fick tog med sig det mesta av febern och muskelvärken. Hostan och andningssvårigheterna stannade.Var till VC igen på torsdagen bara för att ta sänkan och se om den var på väg ner. Och det var den. Fick träffa samma läkare igen, han lyssnade på andningen och sa att det lät bättre. Det tycker inte jag sa jag. Han höjde dosen på pencillinet men ville inte heller nu lyssna på mig när jag ville förklara hur det var för P. Jag ska tillbaka på måndag igen och kolla hur det ser ut då. Det här är så drygt. Mår illa av allt slem man sväljer när hostar upp det, för lite mat i magen. Inget är gott men idag åt jag en hel pizzarulle. Å ja...det låter större än det är :) En sån liten fryst färdig och det gick bra. Är så slut  och orkar inget. När jag har en bra stund så får jag föröka äta eller kanske duscha eller faktiskt sova. Tänk att få lägga sig ner på rygg i sängen och få sova en hel natt utan hosta, hungerattacker eller ångestdrömmar. Och på nätterna försvinner inte ångesten för att man vaknar...."nu är det så och så många timmar kvar av natten", jag kollar facebook igen eller om någon har lagt något på nått spel. Va inte? Är det ingen annan vaken? Jag tar lite mollipect och försöker sova igen. För varmt, för kallt, för många djur i sängen, för hostigt....det driver mig till vansinne. Och då är nätterna bra nu, förut kunde jag inte sova alls.
Tänkte att P skulle ta in granen idag, kan den torka lite så kan jag klä den i några timmar. För allt tar sån tid när man måste vila mellan. Orkar tex inte vara med barnen upp vid läggdags längre, trappan gör mig anfådd. Så...inget julstökande här....alls. Orkar inte ens plocka fram min julkrubba. Det blir granen i år och inte så mycket annat. Har några hyacinter nere som jag ska plocka fram också. Hur jag ska orka slå in barnens julklappar vet jag inte och bara tanken gör mig gråtfärdig. Gråvädret ute passar mig perfekt i år...

Vår snälla granne E kom med en lite uppmuntrande julgrupp. Tack snälla du, sånt värmer.

Lunginflammation.

Ringde VC i måndags efter helgens feberfrossa, hosta och sömnlösa nätter. Skulle få komma och ta en snabbsänka. Som var hög. Samma doktor som med magkatarren lyssnade på mig och konstaterade att jag också hade lunginflammation. Han skrev ut kåvepenin, mollipect och brickanyl. Och fast jag sa att sambon hade samma och kåvepeninet inte hade tagit allt så tyckte han att jag skulle börja där ändå. Varför? Varför inte ge mig den bredare medicinen på en gång? Så jäkla kul är det inte att knapra en massa piller, fråga min mage. A är också hemma, han hade feber på måndagmorgon men inte så mycket hosta. Hostar lite mer idag men klagar mera på halsont. Hoppas verkligen han slipper det andra skiten. Det är nog det värsta jag varit med om. Jag har inte sovit på nätterna utan suttit och glott mest. Har inte kunnat luta mig det minsta för då har hostan dragit igång med full styrka. Sådär så man kräks, eller river sönder hela halsen och så blir det stopp i andningen. Känslan av att inte kunna andas ordentligt...fy fan, rent ut sagt. På kvällen har jag haft en konstig känsla i halsen, som ett sug och en smak av kemikalier. Det har gjort mig illamående och jag har småkräkts. P har varit mitt sällskap fram till 01.00- 02.00 sen har jag suttit själv med min ångest, läst i en tidning eller provat att sova. Ca 20 minuter har varit max och då har jag vaknat i panik med en rejäl slemmig hostattack. På morgonen har J kommit och hållit mig sällskap, både vardag och helg. När han åkt till skolan, kanske en timme till då har jag kunnat gå och lägga mig. Visst, hostat lite men inget som har stört. Visst är det märkligt? Det har varit svårt att äta, inget lockar eller ens är möjligt att få ner så dagens små smala pizzabitar är ett stort kliv i rätt riktning. Febern då? Ja, konstant närvarande mellan 38- 39.5 grader med frossa ibland och svettattacker ibland. Febernedsättande? Inte hjälp nämnvärt förren nu då penicillinet hjälper till.Så idag har jag mått skapligt, sovit flera timmar på fm, ätit bättre, duschat och tvättat hunden. Men allt är en ansträngning och tanken på julen får mig att vilja pausa. Men skit i det. Får jag bara in en gran och ett grisarsele så klarar jag mig :)

Åååå.......

Fortfarande sjuk...vilket skit. Återkommer...

Sjukstuga

Sambon blev inget bättre och VC skickade honom till akuten. Han tog prover, lungröntgades och fick stanna över natten på AVA. Han hade lunginflammation och fick en bredare medicin utskriven. Nu hoppas vi att det vänder. Men... Nu är jag också sjuk med feber, hosta, ont i kroppen, näsblod osv.

Vill ligga och vila men kan inte ligga ner, då är det svårt att andas och hostan blir värre. Har inte tid att vara sjuk ....

Julbord.

Min kära sambo är fortfarande inte frisk...jag har aldrig sett honom så sjuk, orkeslös och eländig som nu :( och jag mår väl inte heller något vidare. Magkatarren eller vad det nu är hålls i shack med omeprazol och rennie. Och nu tycker jag att jag börjar känna mig sjuk, sjuk som i förkylning, men vi får se om det blir något av det. Hoppas inte....

I fredags var det dags för julfest med jobbet, vi blev bjudna på julbord på Dössberget i Bjursås. Kanongod mat! Men musiken under måltiden var lite för hög, man kunde knappt prata med varandra. Jag önskade att jag hade varit nykter och kört själv så jag hade kunnat åka hem när jag ville. Nu drack jag inte särskilt mycket och hade skjuts ända till dörren men det var lite segt att vänta på bussen tillbaka. Iaf maten...god. :) Jag försökte att smaka på sånt som man inte gör hemma själv och det mesta var gott. Jag brukar nästan aldrig äta av varmrätten, bara Jansson. Köttbullar och prinskorv kan jag äta hemma.

Ser ut som ett slagfält, men det var gott. :)

På lördagen sov jag ganska länge och sen var jag och barnen ute. Dom åkte div olika saker i slänten och jag skottade snö. Rena döden för min axel men P är ju indisponibel så det var bara att hugga i. Lite plock och matlagning så var den dagen slut.

På söndagen var det kallt, 13-17 grader. Jag åkte till Falun för att kolla på lite julklappar och hittade väl några i alla fall. Vill att P ska vara med vid vissa inköp....:) Om han kommer på benen igen....

Flammande sky och varm panna.

Jag har inte haft tid att blogga och ändå så får jag inget gjort. Tiden bara rusar iväg... P är nästan aldrig sjuk men i veckan så har han haft hög feber, runt 40 grader, som högst 40,7. Den har sjunkit något nu och han har börjat hosta, hoppas det inte är lunginflammation eller så. 

Vad har jag då gjort...ja, i tisdags fyllde jag år så pappa och syster var hit och fikade. Väldigt enkelt firande och helt i min smak :) På onsdagen var jag till frissan, längesedan sist. Skönt att bli klippt och få ny färg i huvudet men det tog sån tid. Trodde nästan dom tänkte kidnappa mig :) På fredagen var jag till svärmor efter jobbet och hämtade min klänning som hon lagat lite och på lördagen var jag och syrran på stan en sväng. Kollade på kläder, fikade och åt på Sawanee. Skönt att gå på stan utan barn och inte ha någon tid att passa alls. Idag då, första advent, gjorde ingenting särskilt på förmiddagen och var på vattenföreningsmöte på eftermiddagen. Och var upp på byn för att handla, barnen var med ifall någon kompis var ute på julskyltning och vi träffade några men vi gick inte runt på något sånt. Inte så mycket folk ute och barnen ville inte när det kom till kritan. Men dom gick tipspromenad inne på Ica iallafall :) Så veckan har gått ändå...

Tände ljus på kyrkogården och himlen var så vacker.

Fick lov att stanna på vägen hem också och knäppa några bilder över sjön mot kyrkan..igen.

Första ljuset tänt och första amaryllisen i blom. Fick den av syrran när jag fyllde år och P kom med julstjärnor. Brukade alltid få sådana av farmor när jag var yngre.

Funderar mycket igen...det går i perioder. När himlen är sådär vacker, brinnande eller kallt rosa och ljusblå, det väcker en längtan i mig. Vet inte efter vad men jag blir så förundrad och tagen. Ibland ledsen och längtande, ibland glad och förväntansfull. Som en sorts hemlängtan faktiskt...

Tänkt mycket på mamma också, det blir väl så när man tänder på graven titt som tätt. Tänker på alla aspekter av hennes bortgång, hur det var just då, hur det är nu för oss alla, hur det kunde ha varit om hon levat, hur hon hade avskytt att bli liggande som ett vårdpaket om hon överlevt hjärnblödningen, hur hon även hade avskytt att bo på tex ett ålderdomshem när hon blev äldre, vill inte vara till besvär. Hur hon var när hon levde, allt vi gjort och upplevt som familj, saker hon brukade säga och privata skämt osv osv. Jag saknar henne...