måndag 30 maj 2016

Utflykter.




På lördagen var jag så sugen på att åka ut i skogen men vädret var lite halvtråkigt. Vi åt lite god mat och såg på film på kvällen istället. På söndagen sov vi rätt länge, segade omkring innan vi tog oss i kragarna och packade lite fika och åkte ut. Första stoppet blev vid Djuptjärn, pappas bil stod där så vi gick och pratade med honom en liten stund.




Ny brygga vid Djuptjärn för att ta sig ut till en ö.


Sen åkte vi till ett vindkraftverk och fikade med en fin utsikt över skogen. På hemvägen svängde vi förbi Ica och köpte blommor till Ps mamma som var hos Ps syster. Hälsade på dom en liten stund.



Hade pratat med Ensamma vargen, T,  om att åka till Böls kyrka och enda dagen på länge som han kunde var idag.  Om jag hade känt mig helt bra igår så skulle jag såklart ha jobbat idag och vi skulle ha setts på em. Men nu var jag hemma en dag till och tänkte att en lite längre promenad kan nog vara bra för att se vad nacken säger. Och det har kännts bra, lite huvudvärk på em och lite lite trött i nacken. 

Jag plockade upp T på byn och vi åkte mot Vintjärn. Parkerade och gick in till jättestenen. Tittade på lite andra stenar i närheten. Gick tillbaka till bilen och tog en snabb vända på Vintjärn. Bla så åkte vi runt gruvdammen. Sen tog vi vägen över Åg hem och gjorde ett snabbt stopp vid Ågs hytta. Sen blev det en kort promenad i sjumilaskogen medan vi väntade på Ts skjuts. 
Tack T för en rolig dag! Hanna var trött när vi kom hem och besviken över att det varken blev grillad korv eller fika ;)

"Beeeengt, det är Katla som viskarrrrr i ditt örrra" 


söndag 29 maj 2016

Nackont och en massa bilder.



Ok...nu blir det många bilder....

Jag har haft tid att gå i trädgården och glo, suttit vid kaninerna och inte gjort ett skit. För jag har inte kunnat. Måndagen för två veckor sedan jobbade jag, hade huvudvärk och var stel i nackmusklerna men det är väl som vanligt. Hemma satt jag i soffan och såg på Trädgårdstider och masserade mig lite i nacken. På tisdagen åkte jag upp på byn och tankade...insåg att jag hade väldigt ont i huvudet och var väldigt stel i nacken. Åkte hem och lade mig istället.  Huvudvärken klingade av men nacken kändes som nackspärr, även på onsdagen. Vi har en sjukanmälantjänst där vi pratar med en sköterska när vi anmäler och dom ringer även upp efter nån dag. Dom frågade om jag kunde böja huvudet mot bröstet, om jag hade haft något fästingbett osv. Nej nej, inget sånt, bara stel och gjorde ont att vrida på huvudet. 
Men sen....dagarna som följde. Dra åt pipsvängen vad ont jag har haft! Inte muskulärt så jag har velat massera onda muskler utan mera som en inflammation eller något. Ibland kunde jag inte flytta huvudet själv utan var tvungen att använda händerna till hjälp. Kunde inte äta, gjorde ont att öppna munnen och att svälja. Ibland fastnade jag i något läge som gjorde ont och kunde inte komma ur det utan hjälp av händerna. Det ilade, det värkte, det molade, det var ren och skär smärta. Att  lägga ned huvudet gav ingen lindring, att sova var svårt. 
Tog vanliga värktabletter ifall det var en inflammation så det skulle ge sig nån gång. Tog inte bort smärtan nämnvärt. Tog treo comp och det gav lindring i ca en timme, kanske två. Trodde jag skulle bli galen över helgen, ville ha en smärtlindrande spruta i nacken. 

Nästa måndag var jag till VC och träffade en läkare. Då var jag såklart mycket bättre. Hon trodde att jag hade fått ungefär som ryggskott men i nacken. Trodde inte på inflammation riktigt, tyckte att jag skulle ha haft mera feber då. Hon sjukskrev mig resten av veckan och nu på måndag. Att det kunde vara bra med en ännu kortare vecka än vad jag redan har. Att jag absolut skulle ta det lugnt och vara försiktig. OM jag var bra över den här helgen och verkligen inte kände något då skulle jag jobba imorgon. Men så bra är jag inte....
Så...jag har spankulerat mycket i trädgården och gått korta promenader. Att läsa har inte varit att fundera på, knappt sett på tv, hushållsarbetet har gått fetbort, inget där jag har haft nacken böjd eller tittat mycket nedåt. 
Så...här kommer ett gäng bilder :)












En dillpion har tagit sig från rötter som gick av vid flytten. Bra :)



Jag tog ju hem guckusko från morbror, dom har klarat sig över vintern. Bra :)








Bakom vinrankan har blåmesarna sitt bo.



Tazett som jag grävde upp i skogen förra året, klarat vintern. Bra :)









Liljekonvaljer som jag och J var till gravarna med till morsdag. Dom gjorde ont i nacken att plocka men det var det värt :) Det enda mamma brukade önska sig till morsdag var liljekonvaljer och så länge jag orkar tänker jag plocka sådana till henne. Saknar dig så mycket mamma. 

fredag 27 maj 2016

Att kommentera....



Vet ni vad...ni får väldigt gärna lämna en kommentar till inläggen om ni vill. Man behöver inte ha ett googelkonto osv. 

Längst ned efter varje inlägg så står det antingen : Inga kommentarer eller 1 (eller flera) kommentarer.

 Om man klickar på det så kan man läsa vad andra har skrivit och även skriva själv.  Det kommer upp en ruta där det står Lämna kommentar, då skriver man vad man vill i den .

 Sen väljer man en identitet i listan under. Där kan man tex välja Anonym och då skriver man om man vill i kommentarsfältet vem det är ifrån så jag vet...annars skiter man i det.

  Eventuellt måste man klicka i rutan där det står: Jag är inte en robot...det är för att jag ska slippa en massa skräp.

 Sen väljer man: Publicera kommentar och vips så har man lämnat ett litet spår efter sig som glädjer bloggägaren. I det här fallet mig :)



Stort tack till:

Ensamma vargen

the adventure of life

Fagerdala trädgård

Hemkära Hanna

Naturliga ting trädgårdsblogg

Linnea på landet

för att ni lämnar kommentarer hos mig så det inte blir helt dött här :)

Visserligen så är jag ingen kommentarsjägare eller vill att alla ska läsa min blogg men det är ändå roligt med lite respons.

Det här med att ha många läsare tex....jag skulle kunna dela min blogg på FB och ragga läsare...men jag vill inte :) Jag skriver mest för att det är så roligt. Älskar att gå tillbaka och se vad vi gjort, vilket år det hände osv. Men...ni som ändå hittat hit får som sagt gärna lämna ett spår efter er någon gång. :) Uppskattas!

tisdag 24 maj 2016

Blandad vår.



Ok...nu kommer det lite blandat från både före och efter Englandsresan :)


Våran J har en vän som han känner via spel på nätet, dom skypar nästan varje dag och har gjort så länge. Nu skulle familjen komma upp mot våra trakter och barnen ville såklart träffas. Mamman ringde mig och vi bestämde att ses på Högbobruk. Så det gjorde vi.  Hade kanontur med vädret, det var den helgen det var så varmt. Timmarna gick fort, barnen kom överrens direkt, dom känner ju varandra redan :) Och föräldrarna var lätta att umgås med, så det var en lyckad dag :) Och området är kanonfint, rekomenderar ett besök. 






Faktiskt senare samma dag så drog vi till Vintjärn och barnen åkte fyrhjuling. Inte åkt på länge så P tyckte att dom skulle känna efter om dom vill ha sina kvar. Vi njöt av den fina kvällen och av nygrillad korv :)









I trädgården växer det så det knakar som alltid den här tiden på året. Jag har satt mina frön, går mina rundor och njuter av allt som överlevt vintern, gläds åt nya fina knoppar och vackra blommor. Matar kaninerna med gott nytt gräs, lyssnar på fåglarna och känner att liljekonvaljerna är på gång :)
Doftar ljuvligt!









torsdag 19 maj 2016

Stansted Mountfitchet och Colchester.



Ok...kör en till blogg om England...sen är det nog bra tror jag ;)

Första lilla staden/byn vi bodde i heter Stansted Mountfitchet och ligger alldeles bredvid Stansted flygplats. Från byn kan man gå till AFC med det gjorde inte vi eftersom vi hade våra resväskor att släpa på. Iaf... vi tog som bekant en taxi från flyget till byn och The Chimney guesthouse. Så himla gulligt! På övervåningen fanns det fyra sovrum, alla med egen dusch och toalett, jag hade det enda singelrummet men jag tror mitt badrum var störst :) På nedervåningen fanns den lilla frukostmatsalen och ett sällskapsrum. Där fanns också en öppning in till värdparets hus. 





På kvällen när vi kom gick vi ju ut och tog en öl och åt på finrestaurang som ni kanske redan har läst om. Morgonen efter gick vi ned och åt frukost. Man kunde välja på engelsk frukost med bacon, ägg, korv, rostat bröd, tomater och stekt svamp eller enklare frukost med croissant, ost, och skinka. På ett bord fanns det div andra tillbehör som olika sylter, honung, Marmite, flingor, musli och yoghurt. Jag har aldrig provat Marmite så jag passade på nu. Fy sjutton så äckligt! Som en blandning mellan marmelad och tjock buljong. Salt som bara den och med en konstig smak. Det är gjort av biprodukter efter ölframställning.

Efter frukosten gick jag och M ut och kollade in byn. Dom andra har sett den förut...




...men dom hade totalt missat att det finns ett slott där. Det är ett slags friluftsmuseum där nu med tidtypiska bostäder, djur och en massa annat. Vi gick inte in...kanske en annan gång. Vi tog en promenad istället. M kollade in landrovers, läckande tak, för små stuprännor och konstiga lösningar och jag spanade på blommorna såklart :)



Men dom här fina stuprännebalkongerna blev till och med jag impad av. Dom finns på en av kyrkorna och är alltså utformade som små balkonger. Söta.





Här är en bild på The Chimney guesthouse.

Vi träffade på H och M och en vän till dom. Vi gick och handlade lite godis och läsk och sen åt vi lunch innan vi tog den där taxin till skolan.

Nu hoppar vi över det och går på vistelsen i Colchester istället. Vill du läsa om The Arthur Findlay college eller The Beth Chatto gardens så får du backa lite bland inläggen :)


När jag hade sagt hej då på skolan och delade en taxi med några andra nyfunna vänner så var jag lite nervös. Skulle jag hitta rätt buss, skulle jag hitta hotellet? Jag sa hej då till dom andra och frågade en man om vägen, tog hissen ner och en gångväg ut till busstationen. Tittade på stolparna men tyckte det var lika bra att fråga igen, stolpe nr 19 skulle bussen avgå ifrån. Det var där jag träffade på den snälla irländska damen som jag nämnde förut. Hon började prata med mig om Colchester och om Sverige. På bussen satt vi på olika ställen men hon kom och pratade igen innan hon skulle av och såg till att jag förstod vart jag skulle gå av. Så himla gullig :) Och jag kom av...men det såg inte ut som jag tyckte....det kändes som rätt ställe men ändå inte. Jag frågade om vägen och när han sa Lion walk så visste jag att det låg i närheten av mitt hotell, The George hotel. Jag letade mig bort till trappan upp och tyckte det var lite knepigt men hittade rätt och såg hotellet. Fick min nyckel och en vägbeskrivning...upp för en trappa, genom ett litet rum, några steg ned igen, uppför en ny trappa, runt hörnet, en kort korridor, dubbeldörrar, en lång korridor och mitt på den låg mitt rum.
I sann engelsk anda så hade rummet och ja, hela hotellet, heltäckningsmatta....som hade sett sina bättre dagar. Hela rummet kändes i behov av en uppfräschning, iaf textilierna som lampskärmen, gardinerna och mattan. Inget fel på den dagliga städningen, absolut inte, men det kändes lite sunkigt.
Till hotellets fördel och anledningen till att jag valde det är att det ligger precis mitt i shoppingstråket och nära till busstationen.





Delen av stan som är centrum består till största delen av gamla byggnader, utkanterna är mera moderna och mer trafikerade. Många av shoppingatorna var otrafikerade, många var små gränder, det fanns flera torg och kyrkor. Ganska så mitt i ligger St Botolph`s Prior, googla om du vill veta mera. Dom framhåller det här stället på flera ställen om du söker på Colchester, och visst, det är gammalt, det är vackert men ...det kändes bortglömt och lite otäckt. Flera skyltar bad folk att inte dricka alkohol på området med det efterlevdes inte. Det stod några där och drack när jag gick runt där, inte så dom kändes hotfulla men stämningen var lite...konstig på platsen.




Nu kommer bilderna i lite konstig ordning men det får ni stå ut med.....

I närheten av hotellet ligger Colchester castle och castle park. Jag besökte inte museet som ligger inne i slottet men parken runt om är underbar.  Jag gick där varje dag, det finns både kortare och längre stråk att gå efter.





Här hamnade bilden på min underbart goda kycklingyros. Det är torghandel på gatan vid hotellet och det fanns mycket gott att smaka på. 
På bilden nedan spanar en ekorre in min nya väska, mer om ekorrarna senare :)



Soffor av tegel och keramik :)





Själva slottet.


The roman wall. Colchester har en massa historia att berätta...Englands äldsta stad.



Så...parken är stor. Närmast slottet finns det flera fina planteringar och rabatter och flera olika små vägar att gå. Längre ned finns en liten damm och det rinner en å där, finns gångväg längs den...långt. Nu fanns det ett litet minitivoli på den nedre delen och där brukar det anordnas olika jippon. Det finns ett cafe, några olika sportstället tex boule och en lekpark för barnen.





Någon som vet vad det här blåa är? 





Favoritstället för mig. Tegelmur med rosor på, fina planteringar och bänkar att sitta på. Kan det bli bättre?

Det skulle i så fall vara på bänken under magnolian, vid en liten fontän/damm med fiskar i och ekorrarna runt benen.



" jag känner mig iakttagen....vem där?"






Ja, det var såklart en ekorre :) Dom sprang omkring överallt i parken och jag köpte nötter åt dom. Dom är så tama att dom kommer fram och tar ur handen, sitter i ens knä eller hämtar nötterna själva ur påsen. Och duvorna är inte sämre dom, tom kråkorna tiggde. Sorgligt på ett sätt men rätt mysigt att komma dom så nära. Jag antar att en del ser på dom som vi ser på råttor. Jag gillade dom iaf ;) Och jag gillade verkligen parken, den var min räddning. För Colchester som stad...nä. Jag har ingen önskan om att åka tillbaka. The Beth Chattto gardens var helt klart värt besväret och dom här extra dagarna men jag behöver inte åka till Colchester igen. När bussen hämtade upp mig på söndag morgon så var jag nöjd att vara på hemväg. Jag hittade snabbt bagagelämningen på flygplatsen och strosade långsamt in mot affärer och gater. Hann bara gå lite innan en kvinna tilltalade mig, visst var jag svenska? Hon var lite rädd, hade glömt glasögonen och visste inte vart hon skulle. Hon bodde i Sverige men kom från Somalia och såklart hjälpte jag henne så vi kom till rätt gate, via tåg och rulltrappor. Hatar att dom lägger upp gatenummret så nära inpå boardingen, man vill ju hinna dit utan att stressa. Fick plats bredvid två tysta killar, skönt, ingen lust att prata :) Framme i Västerås kom kvinnan fram och tackade mig för hjälpen och jag fick min väska. Checkade ut bilen och satte igång gps:en så jag kom på rätt väg hem :) Det gick bra, jag är lite feg att köra bil på större okända vägar nämligen men det var en del av utmaningen med den här resan. Att våga en massa nya saker, ensam :) Hemma igen så möttes jag av glada barn och en överlycklig hund, P kom hem lite efter mig och han var glad han med :)


Utsikten från hotellrummet kunde inte mäta sig med utsikten från mitt rum på AFC.