måndag 12 januari 2009

Hej då spöket!

Då ska vi se om jag får ihop det här...jag vill inte berätta alla detaljer, det känns inte riktigt rätt. Men vi får se om historien kräver det..

Jag har ända sen Amadeus var liten kännt cigarettrök ibland. Oftast i sovrummet när Amadeus skrek. Tänkte någon gång att det kanske var min moster som kollade till oss. Sen blev det inte lika ofta och mycket svagare lukt. Men för ett tag sen så började det lukta ganska ofta, en dag i barnens rum stank det verkligen som gammal fimp.
Vi har en vän som är medial så jag skrev ett mail till henne och frågade om hon kunde undersöka vad det var. Hon och Peder pratade på msn och det här kom upp, så hon tonade in vårat hus direkt. Och jo, det fanns någon här. Jag visste väl det!
När jag kom hem från jobbet läste jag vad hon fått fram. Utseendet, beteendet, hur han ev hade dött och att vi ev var släkt på mammas sida. Han tyckte att vi var roliga och satt med på kökssoffan, följde med ner i källaren och kännde sig hemma i huset. Tyckte att jag kände igen det men....Jag ringde mamma för att se om hon kunde komma på någon. Men det kunde hon inte på rak arm.
Senare skrev mamma på msn att hon tyckte att det kunde vara en man som brukade vara hos morfar och mormor ibland redan när mamma bodde hemma OCH hans syster och man byggde det här huset om vi bor i!! Dom bor snett ovanför oss nu i hennes och alltså "spökmannens" föräldrahem. Japp, H gav klartecken, det var han.
Så himla cooooolt! Att hon får fram saker som hon omöjligt kan veta och mamma kunde lista ut vem det var. Och dessutom bara på msn.
H undrade om vi skulle be honom att gå över till andra sidan. Jag tyckte lite synd om honom... vet ju hur hans liv sett ut i stora drag. Men H sa: det är INTE synd om honom, han borde ha gått över och DU är ingen vänthall :) Och det har hon ju rätt i. Klart han skulle ha hjälp över.
Så jag fick hjälpa till. Jag gick upp och satte mig i lugn och ro på övervåningen. Först var det otroligt tungt att andas men det gick över fort och sen kände jag som små nervryckningar i armen. Hela tiden försökte jag föreställa mig att han gick sin väg. Och H sa att det hade han gjort, så nu skulle vi inte ha någon röklukt längre.

Pratade med H igen någon dag senare och passade på att fråga lite hur det funkar med allt sånt här. Jag tycker att det är så fascinerande.
Och hon var så snäll att hon kollade om jag och Peder hade levt ihop i något tidigare liv.
Och det hade vi. Hon fick fram en massa saker bla att landskapet liknade norge/skottland/irland. Jag som jämt velat åka till Irland, Skottland eller möjligen Österrike.
Jag samlade örter och var läkekunnig, hade en mindre täppa, kanske en ko men helt klart gäss.
Och vi var mycket lyckliga :)
Tack H, du är så snäll och så duktig!!

5 kommentarer:

Anonym sa...

ett spöke borta bara..har ni fler?
/sofia

linnea-maria sa...

Amazing! Jag tror dig absolut. Min syster får besök av vad hon tror är sin pappa. Han brukar komma när hon är ensam. Har bott i ett gammalt spökhus så vet hur det är.
Din vän har förmågan och träning att besöka platser utan sin kropp, inte konstigt alls. Kram /linnea-maria

H sa...

*hjärta*

Kvistas sa...

Du visst ska vi ha en Klubb!! Tror du att Johan kan fixa nå snygga medlemskort åt oss....gärna med nå läkra naken foton på oss själva....

Vi ses i morgon!!
Kram kram

maicher sa...

yuanyu61
wusong85
moshou75
pohuaishen
qiri2000