lördag 16 juni 2018

Glastonbury del 8. Egen tid i Abbey och hemresa.


På fredagen åkte dom andra två till Street...men jag kände att jag behövde natur och egen tid. Så jag stannade kvar i Glasto. Strosade omkring lite och tänkte hitta en lugn plats men inget dög. Så jag betalade in mig till The Abbey igen. Men först åt jag en liten banoffepaj...mumsig!



Jag struntade helt i ruinerna idag, vilade en stund under en magnolia och sen gick jag till den vildare delen av parken. Grönt, skönt, lummigt, vilsamt. Inte några människor alls i den delen just då.



Magnolia


Här bor grävlingarna! 

I trädgården bor det grävlingar. Förut hade man problem med att dom grävde bon under ruinerna och underminerade stora delar. Därför anlades den vildare delen med tydliga gångar så att grävlingarna får känna sig ostörda på resten av marken där. Och dom verkar hålla sig ifrån att gräva vid ruinerna men man kan se deras krafsspår i gräsmattan överallt. 


I den vildare dammen simmade det någon sorts and/anka och en sothöna med ungar. Enligt informationstavlan så kunde man få se kungsfiskare....det hade varit coolt. Aldrig sett en sådan fågel.

I den murade, striktare dammen simmade det stora karpar och någon mera sorts fisk. Inga änder där...för karparna var verkligen stora och hungriga.


Även här ser man Tor med tornet på.


"Feed me,  hooman!"



Rosenhagtornen gör verkligen skäl för namnet :)



Den här damen står i äppellunden och många knyter fast band, kristaller och liknande på henne med sina önskningar. Jag satt på bänken bredvid och mediterade. Fridfullt.

Sen vandrade jag lite kors och tvärs genom parken innan jag gick ut och hemåt igen.




På kvällen så åt jag fish and chips och vi packade ner alla våra saker för att åka hem dagen efter. Det har varit en bra resa med en massa upplevelser och en del lärdomar och insikter. 


Hemresan var lika lång som ditresan fast tvärtom :) Den gick bra, allt flöt på och det var skönt att komma hem till egen säng, sambo, barn och djur. 

Stort tack till mina resekamrater B och J! 

lördag 9 juni 2018

Glastonbury del 7. Tor.



Torsdagstur till Tor...skulle inlägget ha kunnat heta :) 

Tor...den magiska kullen i utkanten av Glastonbury, den ligger bara ett  långt stenkast ifrån Chalice well och White spring. Och många passar på att ta allt på samma utflykt. Liksom runt hörnet från Chalice är det uppmärkt en gångstig till Tor. Men om man struntar i den och går förbi White spring istället och liksom går runt Tor så får man en brantare men ändå enklare väg upp. Den första vägen går över hela kullen och är seg och tar ordentligt på benen, baksidan är brant men mycket kortare. Har man dessutom bil så slipper man ju gå vägen upp till foten av kullen, det går asfaltsväg dit. 

Enligt legenden så är Tor ön  Avalon...att det låglänta landskapet runt om skulle ha varit vattenfyllt en gång i tiden. 
Det finns massor att läsa om både Tor och Avalon.....


På vår vandring till Tor så gick vi alltså förbi White spring och fyllde våra vattenflaskor där. Vi testade akustiken in genom grinden innan vi gick vidare. Solen sken men det var inte så varmt.



Utanför White spring.

Vi gick uppåt å uppåt...med dom typiska stenmurarna och häckarna som inhägnade ängar och åkrar. Små ulliga får, rovfåglar som vilade på vindarna, fladdrande fjärilar och en och annan männsika mötte vi. I korsvägen så offrade vi örter till Väktaren av korsvägen för att få en säker klättring upp.



St: Bridgets bell ( med reservation för namnet...)

Om man missar offrandet :) så har man en chans till för god tur upp... man får plocka tre stenar och försöka få klockan att pingla. ( missar man kan man ju alltid gå närmare )
Sen började uppstigningen....först lite snällt med fluffiga får och nyfikna lamm, sen kan man vika av och gå till äppellunden men det gjorde inte vi. Det blir brant och jobbigt men det finns bänkar att vila på. Och ju högre man kommer detsto finare utsikt får man. Vi hade en perfekt dag, soligt och klar sikt. Men blåsigt på toppen.





Tor har terasser längs sidorna och man kan gå den slingrande vägen runt runt om man vill. En del ser det som en sorts ceremoni eller rituellt. Det finns kartor som visar hur basen är rotchackrat och hur man sen går genom dom olika chackrana på vägen upp. Finns en del olika teorier om terasserna...
På toppen står ett torn kvar från St Michaels kyrka. Det har funnits både kyrkor och kloster på kullen...allt för att betvinga den kvinnliga myten om kullen... Och som jag skrivit förut...det är kullen som heter Tor. Inte tornet. 
Det är ändå en ganska cool känsla att ställa sig i mitten av det taklösa tornet och låta vinden blåsa rent skallen :)


Vi gick omkring och tittade lite först, var och en i sina egna tankar. Innan vi landade bredvid varandra i tystnad och bara var en stund.  Det var mycket folk där, en del vanliga turister och en del som hade kurs, trummade och sjöng. Vi träffade en hund som kom lunkande ensam, tydligen så brukar han hålla till där. Vänner som träffat på honom  förut om åren :)

När vi varit där ett tag och kände oss nöjda så tog vi den andra, vanligaste, vägen ner. Den böljade mjukt ner för kullen. 


Här ser man hur vägen slingrar sig ner mot Glastonbury.



Jag minns inte riktigt...men jag tror att vi besökte gudinnetemplet på hemvägen. Och om vi fikade eller åt på innergården där då...minns inte :)
Sen fotade J mig i vår trädgård :)
På kvällen åt vi mat på puben strax bortanför oss. Gött.


Man skulle kunna tro att vi var i Nederländerna....hon är visserligen bara en docka :)


fredag 8 juni 2018

Glastonbury del 6. Wells.



På onsdagen tog vi bussen till Wells- Englands minsta stad, om dom får säga det själva. En av dom minsta är det i allafall med den största katedralen.
Först gick vi lite på stan, kollade i butiker och växlade in pengar som blivit för gamla medan vi sakta jobbade oss mot katedralen och marknaden framför den. Kollade på utbudet, inget som lockade mig, vi åt och sen gick vi in i katedralen.



Aldrig sett trädet förut, fick lära mig att det heter London plane och är väldigt bra i stora städer för dom håller nere luftföroreningar.



Wells katedral är en ganska liten katedral om man jämför med andra ute i världen, men stor nog åt mig. Påbörjad 1175 och klar 1490. Vacker, mäktig och full med fantastiska detaljer. Vi strosade omkring och sen satt vi en liten stund i The Lady Chapel.
J har ju varit här förut och visade oss en trappa upp till biblioteket... tyvärr så var det en grind in till det som man verkligen hade velat se. :) Jag fick en "film" som visade två unga munkar som pratade därinne.


Månkalender. Vacker.


Sen var tanken att vi skulle besöka trädgården vid The Bishop´s palace...men vi blev lite snåla. Dyrt inträde... men vi såg innegården och ett gäng damer ( var det kanske herrar med också? ) som spelade cricket. :)


Duvparkering.


Freja var med.



torsdag 7 juni 2018

Glastonbury del 5. Glastonbury Abbey


Om jag inte missminner mig helt så var det på tisdagen som det var marknad i Glastonbury. Lite "hippiemarknad" kan man nästan säga även om det fanns en del vanliga saker också. Mycket fina grejer...en del helt omöjliga att kunna frakta hem på ett vettigt sätt så dom fick stå kvar. Jag kunde inte motstå en kjol... Vete sjutton vad som hände i Glasto men plötsligt fann jag mig köpa gröna kläder...inte blå. :) På bilden nedan så har jag mina inköp på mig  för att testa.. T-shirten är ju en blinkning till Lady of Avalon, hennes kropp är landskapet runt om och hennes huvud är Tor med tornet mitt på huvudet. Hade önskat att den yttre tröjan hade funnits i svart eller kanske grått, men nu blev det grönt och så kjolen då. Det är jättemycket tyg i den som ger ett härligt schvung när man går. 



Senare gick jag och Bib till Glastonbury Abbey. En massa ruiner efter vad som sägs är Englands första riktiga kristna kyrka och King Arthurs viloplats. Men därom tvista de lärde...som med en hel del andra legender i staden. Du  kan läsa mera både om kyrkan/klostret och om den magiska hagtornen som blommar två gånger om året...ena gången till jul. HÄR 


Inne i ett litet kapell tände vi ljus för våra nära och kära.



Det var väldigt vackert men vädret hade slagit om och det blåste kallt. Vi gick ändå över hela området och tittade på både ruinerna och växtligheten. Bla en medeltida köksträdgård, en äppellund, en vildare natur där grävlingarna bodde och så vidsträckta gräsmattor med stora pampiga träd. 



I den vildare delen av parken finns det så mysiga små stigar.



The Abbot´s Kitchen.



Vi träffade även på en pratglad herre som hade svenska fotbollsvänner.