Glastonbury del 7. Tor.

Torsdagstur till Tor...skulle inlägget ha kunnat heta :) 

Tor...den magiska kullen i utkanten av Glastonbury, den ligger bara ett  långt stenkast ifrån Chalice well och White spring. Och många passar på att ta allt på samma utflykt. Liksom runt hörnet från Chalice är det uppmärkt en gångstig till Tor. Men om man struntar i den och går förbi White spring istället och liksom går runt Tor så får man en brantare men ändå enklare väg upp. Den första vägen går över hela kullen och är seg och tar ordentligt på benen, baksidan är brant men mycket kortare. Har man dessutom bil så slipper man ju gå vägen upp till foten av kullen, det går asfaltsväg dit. 

Enligt legenden så är Tor ön  Avalon...att det låglänta landskapet runt om skulle ha varit vattenfyllt en gång i tiden. 

Det finns massor att läsa om både Tor och Avalon.....

På vår vandring till Tor så gick vi alltså förbi White spring och fyllde våra vattenflaskor där. Vi testade akustiken in genom grinden innan vi gick vidare. Solen sken men det var inte så varmt.

Utanför White spring.

Vi gick uppåt å uppåt...med dom typiska stenmurarna och häckarna som inhägnade ängar och åkrar. Små ulliga får, rovfåglar som vilade på vindarna, fladdrande fjärilar och en och annan männsika mötte vi. I korsvägen så offrade vi örter till Väktaren av korsvägen för att få en säker klättring upp.

St: Bridgets bell ( med reservation för namnet...)

Om man missar offrandet :) så har man en chans till för god tur upp... man får plocka tre stenar och försöka få klockan att pingla. ( missar man kan man ju alltid gå närmare )

Sen började uppstigningen....först lite snällt med fluffiga får och nyfikna lamm, sen kan man vika av och gå till äppellunden men det gjorde inte vi. Det blir brant och jobbigt men det finns bänkar att vila på. Och ju högre man kommer detsto finare utsikt får man. Vi hade en perfekt dag, soligt och klar sikt. Men blåsigt på toppen.

Tor har terasser längs sidorna och man kan gå den slingrande vägen runt runt om man vill. En del ser det som en sorts ceremoni eller rituellt. Det finns kartor som visar hur basen är rotchackrat och hur man sen går genom dom olika chackrana på vägen upp. Finns en del olika teorier om terasserna...

På toppen står ett torn kvar från St Michaels kyrka. Det har funnits både kyrkor och kloster på kullen...allt för att betvinga den kvinnliga myten om kullen... Och som jag skrivit förut...det är kullen som heter Tor. Inte tornet. 

Det är ändå en ganska cool känsla att ställa sig i mitten av det taklösa tornet och låta vinden blåsa rent skallen :)

Vi gick omkring och tittade lite först, var och en i sina egna tankar. Innan vi landade bredvid varandra i tystnad och bara var en stund.  Det var mycket folk där, en del vanliga turister och en del som hade kurs, trummade och sjöng. Vi träffade en hund som kom lunkande ensam, tydligen så brukar han hålla till där. Vänner som träffat på honom  förut om åren :)

När vi varit där ett tag och kände oss nöjda så tog vi den andra, vanligaste, vägen ner. Den böljade mjukt ner för kullen. 

Här ser man hur vägen slingrar sig ner mot Glastonbury.

Jag minns inte riktigt...men jag tror att vi besökte gudinnetemplet på hemvägen. Och om vi fikade eller åt på innergården där då...minns inte :)

Sen fotade J mig i vår trädgård :)

På kvällen åt vi mat på puben strax bortanför oss. Gött.

Man skulle kunna tro att vi var i Nederländerna....hon är visserligen bara en docka :)