Grå grå grå...

Då ska vi se...pencillinet jag fick tog med sig det mesta av febern och muskelvärken. Hostan och andningssvårigheterna stannade.Var till VC igen på torsdagen bara för att ta sänkan och se om den var på väg ner. Och det var den. Fick träffa samma läkare igen, han lyssnade på andningen och sa att det lät bättre. Det tycker inte jag sa jag. Han höjde dosen på pencillinet men ville inte heller nu lyssna på mig när jag ville förklara hur det var för P. Jag ska tillbaka på måndag igen och kolla hur det ser ut då. Det här är så drygt. Mår illa av allt slem man sväljer när hostar upp det, för lite mat i magen. Inget är gott men idag åt jag en hel pizzarulle. Å ja...det låter större än det är :) En sån liten fryst färdig och det gick bra. Är så slut  och orkar inget. När jag har en bra stund så får jag föröka äta eller kanske duscha eller faktiskt sova. Tänk att få lägga sig ner på rygg i sängen och få sova en hel natt utan hosta, hungerattacker eller ångestdrömmar. Och på nätterna försvinner inte ångesten för att man vaknar...."nu är det så och så många timmar kvar av natten", jag kollar facebook igen eller om någon har lagt något på nått spel. Va inte? Är det ingen annan vaken? Jag tar lite mollipect och försöker sova igen. För varmt, för kallt, för många djur i sängen, för hostigt....det driver mig till vansinne. Och då är nätterna bra nu, förut kunde jag inte sova alls.
Tänkte att P skulle ta in granen idag, kan den torka lite så kan jag klä den i några timmar. För allt tar sån tid när man måste vila mellan. Orkar tex inte vara med barnen upp vid läggdags längre, trappan gör mig anfådd. Så...inget julstökande här....alls. Orkar inte ens plocka fram min julkrubba. Det blir granen i år och inte så mycket annat. Har några hyacinter nere som jag ska plocka fram också. Hur jag ska orka slå in barnens julklappar vet jag inte och bara tanken gör mig gråtfärdig. Gråvädret ute passar mig perfekt i år...

Vår snälla granne E kom med en lite uppmuntrande julgrupp. Tack snälla du, sånt värmer.