Ofirad jul, känns det som.

På måndagen hade jag en tid inbokad hos en distriktsköterska, hon skulle haffa en läkare som skulle lyssna på mig. Pappa skjutsade dit mig, tack för det. Tog sänka först som hade sjunkit bra sen fick jag träffa en person som jag tror var sköterska bara. Hon hade iaf bokat in mig när jag ringde och hon hade trott/tyckt att jag inte skulle behöva lyssnas på....jag hade ju ätit penicillin i en vecka då och borde väl va bra...? Men det var jag ju uppenbarligen inte. Så hon bokade in mig på en läkartid på em. Orka ut igen.... En av distriktorna kom och undrade vart jag hade tagit vägen. Hon följde med mig ut i korridoren och fixade några klådstillande tabletter eftersom jag fått utslag av Kåvepeninet.(  Min mage rasade också ihop totalt och det kändes som om jag bajsade saltsyra el liknande i några dagar.) Hem och vände innan jag träffade läkaren. Som skrev ut en annan sorts antibiotika, den som P fick senare. VARFÖR kunde den läkaren som jag träffade dom första två gångerna inte lyssna på mig och skriva ut det direkt? Då hade jag sluppit varit sjuk i en vecka extra, sluppit kliandet och magproblemen. Nåja...den här läkaren sjukskrev mig en tid till och sa att jag inte skulle tveka att höra av mig om jag inte var pigg då. Nu känns det redan bättre även om det är långt kvar till "frisk". Revbenen på båda sidor ömmar och jag har förbannat ont i ryggslutet, kul att hosta då. Haltar som en gammal kärring och sitter med en kudde bakom ryggen. Idag trotsade jag krämporna och lade i en tvätt...helt slut när jag kom upp från källaren igen och fick vila en lång stund innan andningen blev någorlunda normal.

Min kära syster och en del av familjen kom med en krya på oss blomma, dom stannade ute på bron. Tack för blomman, jättefin!

Klädde granen, så oengagerad har jag nog aldrig varit :)

Tror det var på måndag eftermiddag det knackade på dörren. Ni vet, man är så sjuk, ful och orkeslös att man inte vill träffa någon och så säger P att det är till mig. Och där står I och J med två kassar till mig. Dom stannade i dörren, ville bara önska god jul och krya på. Åka ända ut hit för det! Vi pratade en kort stund och när dom åkt så fattade jag ändå inte att dom hade varit hit, konstig känsla. :) Tack tjejer!

Dom hade med sig tulpaner, te, choklad, paket och hemgjort julgodis. Mer än på bilden, jag la bara upp lite godis :)

Julafton kom och vi segade bara omkring här hemma efter skinkmackefrukosten. Jag och P hade slagit in alla paket kvällen innan och jag fick bara sova någon timme innan hostan slog till. Satt vid köksbordet någon timme innan jag sov igen. Så ser jag våra grannar S och M komma på gången, återigen, sjuk och ful och ville helst inte öppna dörren :) Dom kom också med två små "kryapåpaket". Vad snälla folk är! Tack!

Från grannarna.

Efter dusch och klädbyte kändes det lite mera julafton. Maten däremot gick inte i julens tecken, vi åt lövbiff eller köttbullar med potatis, sallad och sås. Tittade på tv och delade ut klapparna. Nöjda barn och en väldigt trött mamma. Jag lade mig samtidigt som barnen, helt slut.Fick såklart gå upp någon timme tills hostan gav sig igen. Läste vid köksbordet innan jag lade mig igen.
Juldagen bjöd inte på några större överraskningar och jag lade mig tidigt igen. Vaknade av ryggont och hosta, gick upp och såg lite film med P innan vi lade oss igen.
Och idag, annandag jul, så gör vi...ingenting. Jag är less och uttråkad men orkar ingenting. Bara tanken på en promenad känns omöjligt, kommer jag någonsin att orka något igen? Såklart jag kommer, men känslan just nu är sådan.
Jag är tacksam och glad för alla som gett oss kryapåpresenter, för alla hälsningar på facebook, för att min familj låter mig vara sjuk och fixar det mesta, för att det finns antibiotika och för att vi eg har det bra, trots sjukdom. Tack!

Annandag jul...inte en snöflinga i sikte men morgonen var kallare i alla fall.