Gurglar det?

Söndagen var nästan lika lat som lördagen. Men jag var ut med Hanna en kort promenad, hon frös och ville in och jag gick ner på sjön. Eller iaf i kanten av sjön. Bara njöt av stillheten och satte mig på en av bävern fälld björk och mediterade en liten stund. Skönt och jag borde göra det oftare. Både "stilla mig" och meditera. Men sen gick jag in och lät andningen bli normal innan jag organiserade lite i linneskåpet. Varför ska jag behöva tränga ihop alla sängkläder när barnen har plats i sina stora skrubb-garderober? Så nu har dom sina sängkläder där och alla "singel-lakan". Vi har en stor madrass som täcker hela sängen och använder inte vanliga lakan, då kan dom gott ligga uppe istället. Små saker som borde gjorts för längesedan, finns flera som jag sneglar på. Små bortglömda hörn och skåp som borde rensas och gås igenom...

Ska försöka ta något litet idag med. Vabbar med Amadeus, han har feber och hosta igen. Och jag lyssnar oroligt på andningen, rasslar det mycket, gurglar det i halsen? Ville inte se någon mera lunginflammation i huset. Jag kan inte fatta att det tar sådan tid att komma tillbaka, jag har fortfarande ingen riktig ork och andningen är stundtals tung. Och både hostan och smärtan i revbenen hänger kvar, revbenen känns iaf mycket bättre även om det hugger till rejält ibland.Och det känns som att jag ljuger... som att folk inte tror att det är jobbigt än. Nog gnällt... nu blir det bilder. Inte lika soliga som i förra inlägget men ok ändå. 

Jo, det blev chokladpudding som jag skrev om i förra inlägget.

Älskar när träden får snö på grenarna och allt blir vitt, grått och svart. Grafiskt... kan man säga så?

P och Js spår från dagen före.

Här på björken satt jag en stund i stillhet.