....sjutton vad jag ligger efter med bloggandet. Har en massa fina bilder att visa er. Men vi tar ett inlägg om vår senaste familjemedlem först. Minns ni Malte? Den beiga/röda lilla hankatten vi hade som blev påkörd. Sorgen var stor och ingen ville prata om att skaffa en ny katt. Våran andra katt Katla tyckte nog att det blev lugnt när han försvann. Nu, efter två år var vi mogna att försöka igen. På midsommaraftons morgon åkte jag, P och J mot Gävle. J blev åksjuk och vi fick stanna i Valbo medan P hämtade två kattungar. En hane till oss och en hona till en jobbarkompis.
Båda stannade här första natten och V hämtade sin lilla fröken dagen efter. Men vi var båda oroliga för katterna. Kändes för unga, oroliga, inget driv alls, ingen leklust och ingen aptit. Våran, som vi tror ska heta Franz, har mest gömt sig. Men det blir sakta bättre och bättre. Han är väldigt gosig och trampar när man letar fram honom, har börjat äta bättre och lekte en lång stund med mig ikväll.
Otroligt söt såklart och väldigt lik våran Hicke som försvann samtidigt som sin och Katlas mamma, Kala. Hicke var vit under hakan ända upp till munnen och det är inte Franz men Vs kattunge är det. Och alla kommer dom från Gävle :)
Katla har träffat honom korta stunder och fräser åt honom men inte riktigt lika illa som åt Malte. Kanske känner hon att den här är vekare. Min vän M är djurkommunikatör och hon har också pratat med Katla innan och förberett henne på att det kommer en ny liten katt. Vi hoppas att det kommer att funka bra och smidigt. Hanna sa inte mycket, morrade lite när han kom för nära hennes mat. Och studsade upp när han ville lägga sig bredvid henne. Taskmörten...han kunde väl ha fått gosa lite med henne ;)
Notera min dammiga tröja...letat fram honom under kökssoffan :)
1 kommentar:
Men åh vilken sötnos 😍
Du har verkligen fångat rätt ögonblick.
Hoppas att Katla blir kompis med han nu. 😊
Skicka en kommentar