Pepparkaksbak.

Det blir lite vad som helst.. Spaghetti tex.

Ett till litet arrangemang.

Kunde inte låta bli att göra ett till... också dålig bild med mobilen och på köksbänken. Där ska den inte stå...men jag har knappt plats för den. Dåligt med pyntställen i det här huset. :) Förr gjorde jag alltid "vanliga" julgrupper och det blir nog någon liten sån också. Men nu ville jag ha en hyacint som skulle sprida lite väldoft innan jul.

Nu ska barnen baka pepparkakor med P. Undrar om han vet vad han gett sig in på? Moahahaha!

Lite pyssel.

Jaha, nu har jag strukit dukarna och passade på att göra ett litet arrangemang också. Det är ett tema på förra årets. Men då hade jag en hyacint i ett glas, stenar och en annan bricka. Återkommer nog med något liknande längre fram. Nu blev det torkade rosor och dom små besticken som jag vann hos Linnea på landet förra året. Jag vet att bilden är usel för jag använde mobilen, hittade inte vanliga kameran. Och irritationen från förra inlägget? Ja, den har lagt sig lite men grundirritationsmomenten finns kvar. *bort bort* Försöker att inte bry mig....

Irriterad!!

Vill bara skriva att jag känner mig jävligt irriterad just nu. JÄVLIGT irriterad. Men jag ska försöka skita i det och plocka fram mina juldukar och förmodligen stryka dom. Och jag ska förmodligen jobba i morgon. Känns mycket bättre idag, ska ta av plåstren senare och se hur det ser ut. ( hua, vill eg inte) Och jag vill att min sega sambo ska ringa till verkstaden och höra hur det blir med bilen. Samma dag som jag opererade mig så gick min passat sönder, vattenpumpen gav upp. Dom bogserade den till verkstaden här i byn men dom hade inga bokningsbara tider förren i februari! Men dom skulle försöka ta den när dom fick tid över. Snällt...men...jag behöver ju bilen snart. Nu är lite irritation borta men bara lite.... Ska gå och äta något och sen blir det dukarnas tur.

Dagen efter op.

Ok, ska försöka sammanfatta gårdagen.

Började med att duscha i sånt där descinfektionsmedelsgrejs hemma innan

P och barnen skjutsade in mig till klockan 7.15. Letade mig upp till avd 38 och hittade ingen att fråga om jag hade kommit rätt. Satte mig att vänta och tillslut kom det en tjej och gav mig en sängplats, visade vart allt fanns osv. Jag läste några tidningar och under tiden kom det en sköterska och kopplade in droppet, tog hb och gjorde ett gravtest bara för att vara säker. Sen var det dags att byta om och åka upp till operation. Tyckte jag kände igen en av dom som rullade iväg med mig och mycket riktigt var det en av mina gymnasieklasskompisar. När jag kom in i op-salen kändes det bra, dom pratade och skojade medan dom fäste övervakningslapparna, klämman på fingret och allt vad dom nu gjorde. Sen började dom släppa på narkosen och jag blev yr i kolan en stund innan jag somnade. För att vakna ca 2 timmar senare på uppvakningen. Kände mig ganska ok och trodde att jag snart skulle vara därifrån. Det tog lång tid innan dom hämtade mig tillbaka till 38, tror klockan var närmare 13.30. Sov lite på avdelningen, vaknade och gick och kissade, yr och illamående. Lade mig igen, kändes bättre, satte mig upp, yr och illamående. Fan, jag ville ju hem. Magen var rätt tom eftersom jag inte fick äta efter klockan 24. Fick in te och mackor. Kunde inte äta, fick lägga mig mellan tuggorna som växte i munnen. Åt till slut upp osten och drack en halv kopp te. Sköterskan skrattade lite åt min ätning och kom in med nyponsoppa och en lussebulle istället. Åt en fjärdedel av bullen men soppan gick ner. Vilade igen, kissade och gick omkring lite i korridoren. Nu fick det vara nog. Ringde efter P, klädde på mig, vilade och åkte ner till entren. Köpte vanligt vatten i butiken, drack tre klunkar sen fick jag skynda mig till en toa och kräkas. Mysigt. Han kom och vi åkte hemåt, då var klockan 17.30, ont i magen för varenda litet knöggel i vägen. Köpte nyponsoppa och fil innan vi hämtade barnen hos mamma och pappa, dom ville inte åka med in. Äntligen hemma! På med mjuka pyjamasbyxor och ner i soffan. Hungrig, plågade mig upp, gör ont så förbannat, får i mig lite soppa och en rostad limpa. Inte lchf, jag vet, men i det här läget äter man det som känns bra :) Soffade lite till innan jag gick och la mig. Vaknade och var upp två gånger under natten, ena gången var det J som drömt mardröm och ville sova hos oss. Det ville inte jag, ville inte riskera att få en barnfot i magen. Var med han upp, stööön, och la han i sin egen säng igen. Kunde inte somna igen utan låg vaken ca två timmar, tyckte Ps klocka ringde direkt sen.

Jag har två rejäla plåster på magen, ett över naveln och ett längre ner, lite på sidan. Det nedre känns inte alls men det i naveln... det gör riktigt ont. Svårt att ta mig upp och ner för det stramar och hugger. Öm i nedre delen av magen också, det hade visst varit lite besvärligt eftersom jag har mitt ärr efter kejsarsnittet och livmodern hade vuxit fast på två ställen. Nu var dom ju inte i livmodern och bökade men det försvårade visst ingreppet lite. När jag var och pratade om steriliseringen så sa hon att dom flesta kunde gå och jobba dagen efter.... Ha! Inte jag iallafall. Hon sa även att dom flesta hade ont i axlarna eftersom man blir tippad bakåt under operationen, så tarmarna ska åka ner/undan. Dom fyller även magen med gas för att få så mycket plats som möjligt, dom suger ut så mycket av gasen som det går sen men lite blir kvar. Och det kunde man få ont av för den brukade vandra upp mot bröstet/ axlarna och man skulle inte bli rädd för det var normalt. Inte jag...kände inget sådant, tycker snarare jag känner mig bättre i axlar och rygg. Kanske funkade som en sträckbänk för mig :) Men navelsåret....ska det verkligen göra så ont? Det har blödigt en del ser jag på plåstret.... och plåstret skulle jag ha på i några dagar och stygnen skulle gå bort av sig själv. Skulle vilja ta bort och titta om såret har gått upp.... Ja, blir det inget bättre får jag väl ringa in och höra. Och vara uppmärksam på om det blir varmt och irriterat runt omkring eller om jag får feber.

Nu ska jag försöka äta något, magen kurrar men inget känns lockande, lätt illamående bara jag tänker på att äta.

Op.

Mörbultad och hemskt illamående. Men nu är det gjort.

Snabba ryck och seg energi.

I torsdags åkte jag och P till Valbo för julklappshandel. Jag slutade tidigare och barnen var hos mamma och pappa. Trots att vi tittade och letade överallt så blev det en dålig skörd tycker jag. Får väl kompletterings handla senare. När vi satt i bilen på väg till Hemligby köpcentra så ringde det en tjej från lasarettet och erbjöd mig en operationstid på måndag! Snabba ryck, det är bara en månad sedan jag var dit och pratade. Lite nervöst är det allt men samtidigt väldigt skönt att slippa gå och vänta längre. Hoppas jag inte mår alltför dåligt efteråt så jag orkar vara med på Js luciafirande på eftermiddagen.

Igår var P på hockey i Leksand och han gör samma grej idag med. Det är ok, han behöver egen tid han med. Men idag har det varit drygt här hemma. Gnäll, fula ord, näbbande, tom sparkar och slag. Fick ett bryt på båda barnen och dom hamnade i varsin hörna. Man får inte bete sig hur som helst mot varandra. Sen fick dom städa på sitt rum och det var ju skiiiiiitdrygt. Men dom visste att: ingen städning = inget spelande. Så det så.

Jag har ingen lust med någonting, det var värst på förmiddagen. Städade lite i vårat sovrum och sen hjälpte jag ju barnen på deras rum. Har lagt i en tvätt också. Men jag VILL inte. Jag vill pynta och lägga på dukar.... känns som det är en evighet dit. Inte för att det är värre än vanligt här hemma utan för att jag inte vill. Jag orkar inte. Har ont överallt, i axeln, i ryggen, i bäckenet och mest av allt just nu i knäet. Skit. Ja, P är hemma hela dagarna och kunde mycket väl göra en massa men han tycker ju att alla storhelger är trams och att det är fånigt med allt extra fjäsk. Vet inte hur jag ska motivera honom och få honom att tycka att det är kul. Ja ja....det blir jul ändå, oavsett hur mycket eller lite tid man lägger ner :)