Glastonbury del 7. Tor.

Torsdagstur till Tor...skulle inlägget ha kunnat heta :) 

Tor...den magiska kullen i utkanten av Glastonbury, den ligger bara ett  långt stenkast ifrån Chalice well och White spring. Och många passar på att ta allt på samma utflykt. Liksom runt hörnet från Chalice är det uppmärkt en gångstig till Tor. Men om man struntar i den och går förbi White spring istället och liksom går runt Tor så får man en brantare men ändå enklare väg upp. Den första vägen går över hela kullen och är seg och tar ordentligt på benen, baksidan är brant men mycket kortare. Har man dessutom bil så slipper man ju gå vägen upp till foten av kullen, det går asfaltsväg dit. 

Enligt legenden så är Tor ön  Avalon...att det låglänta landskapet runt om skulle ha varit vattenfyllt en gång i tiden. 

Det finns massor att läsa om både Tor och Avalon.....

På vår vandring till Tor så gick vi alltså förbi White spring och fyllde våra vattenflaskor där. Vi testade akustiken in genom grinden innan vi gick vidare. Solen sken men det var inte så varmt.

Utanför White spring.

Vi gick uppåt å uppåt...med dom typiska stenmurarna och häckarna som inhägnade ängar och åkrar. Små ulliga får, rovfåglar som vilade på vindarna, fladdrande fjärilar och en och annan männsika mötte vi. I korsvägen så offrade vi örter till Väktaren av korsvägen för att få en säker klättring upp.

St: Bridgets bell ( med reservation för namnet...)

Om man missar offrandet :) så har man en chans till för god tur upp... man får plocka tre stenar och försöka få klockan att pingla. ( missar man kan man ju alltid gå närmare )

Sen började uppstigningen....först lite snällt med fluffiga får och nyfikna lamm, sen kan man vika av och gå till äppellunden men det gjorde inte vi. Det blir brant och jobbigt men det finns bänkar att vila på. Och ju högre man kommer detsto finare utsikt får man. Vi hade en perfekt dag, soligt och klar sikt. Men blåsigt på toppen.

Tor har terasser längs sidorna och man kan gå den slingrande vägen runt runt om man vill. En del ser det som en sorts ceremoni eller rituellt. Det finns kartor som visar hur basen är rotchackrat och hur man sen går genom dom olika chackrana på vägen upp. Finns en del olika teorier om terasserna...

På toppen står ett torn kvar från St Michaels kyrka. Det har funnits både kyrkor och kloster på kullen...allt för att betvinga den kvinnliga myten om kullen... Och som jag skrivit förut...det är kullen som heter Tor. Inte tornet. 

Det är ändå en ganska cool känsla att ställa sig i mitten av det taklösa tornet och låta vinden blåsa rent skallen :)

Vi gick omkring och tittade lite först, var och en i sina egna tankar. Innan vi landade bredvid varandra i tystnad och bara var en stund.  Det var mycket folk där, en del vanliga turister och en del som hade kurs, trummade och sjöng. Vi träffade en hund som kom lunkande ensam, tydligen så brukar han hålla till där. Vänner som träffat på honom  förut om åren :)

När vi varit där ett tag och kände oss nöjda så tog vi den andra, vanligaste, vägen ner. Den böljade mjukt ner för kullen. 

Här ser man hur vägen slingrar sig ner mot Glastonbury.

Jag minns inte riktigt...men jag tror att vi besökte gudinnetemplet på hemvägen. Och om vi fikade eller åt på innergården där då...minns inte :)

Sen fotade J mig i vår trädgård :)

På kvällen åt vi mat på puben strax bortanför oss. Gött.

Man skulle kunna tro att vi var i Nederländerna....hon är visserligen bara en docka :)

Glastonbury del 6. Wells.

På onsdagen tog vi bussen till Wells- Englands minsta stad, om dom får säga det själva. En av dom minsta är det i allafall med den största katedralen.

Först gick vi lite på stan, kollade i butiker och växlade in pengar som blivit för gamla medan vi sakta jobbade oss mot katedralen och marknaden framför den. Kollade på utbudet, inget som lockade mig, vi åt och sen gick vi in i katedralen.

Aldrig sett trädet förut, fick lära mig att det heter London plane och är väldigt bra i stora städer för dom håller nere luftföroreningar.

Wells katedral är en ganska liten katedral om man jämför med andra ute i världen, men stor nog åt mig. Påbörjad 1175 och klar 1490. Vacker, mäktig och full med fantastiska detaljer. Vi strosade omkring och sen satt vi en liten stund i The Lady Chapel.

J har ju varit här förut och visade oss en trappa upp till biblioteket... tyvärr så var det en grind in till det som man verkligen hade velat se. :) Jag fick en "film" som visade två unga munkar som pratade därinne.

Månkalender. Vacker.

Sen var tanken att vi skulle besöka trädgården vid The Bishop´s palace...men vi blev lite snåla. Dyrt inträde... men vi såg innegården och ett gäng damer ( var det kanske herrar med också? ) som spelade cricket. :)

Duvparkering.

Freja var med.

Glastonbury del 5. Glastonbury Abbey

Om jag inte missminner mig helt så var det på tisdagen som det var marknad i Glastonbury. Lite "hippiemarknad" kan man nästan säga även om det fanns en del vanliga saker också. Mycket fina grejer...en del helt omöjliga att kunna frakta hem på ett vettigt sätt så dom fick stå kvar. Jag kunde inte motstå en kjol... Vete sjutton vad som hände i Glasto men plötsligt fann jag mig köpa gröna kläder...inte blå. :) På bilden nedan så har jag mina inköp på mig  för att testa.. T-shirten är ju en blinkning till Lady of Avalon, hennes kropp är landskapet runt om och hennes huvud är Tor med tornet mitt på huvudet. Hade önskat att den yttre tröjan hade funnits i svart eller kanske grått, men nu blev det grönt och så kjolen då. Det är jättemycket tyg i den som ger ett härligt schvung när man går. 

Senare gick jag och Bib till Glastonbury Abbey. En massa ruiner efter vad som sägs är Englands första riktiga kristna kyrka och King Arthurs viloplats. Men därom tvista de lärde...som med en hel del andra legender i staden. Du  kan läsa mera både om kyrkan/klostret och om den magiska hagtornen som blommar två gånger om året...ena gången till jul. HÄR 

Inne i ett litet kapell tände vi ljus för våra nära och kära.

Det var väldigt vackert men vädret hade slagit om och det blåste kallt. Vi gick ändå över hela området och tittade på både ruinerna och växtligheten. Bla en medeltida köksträdgård, en äppellund, en vildare natur där grävlingarna bodde och så vidsträckta gräsmattor med stora pampiga träd. 

I den vildare delen av parken finns det så mysiga små stigar.

The Abbot´s Kitchen.

Vi träffade även på en pratglad herre som hade svenska fotbollsvänner.

Glastonbury del 4.Chalice well och White spring

En dag så travade vi iväg i solskenet för att besöka Chalice Well. Som namnet antyder så är det en brunn, en källa. Det finns en röd källa och en vit källa och legenden säger även att det finns en svart eller blå källa men den vet ingen vart den är...under Tor är en av gissningarna. Chalice är alltså den röda källan och det är såklart järn som ger källan dess färg. 

Det finns en trädgård runt Chalice  och en butik, toaletter och ett område där man kan ha picknick. Det är en avgift för att gå in, passa på att köpa små flaskor att ta vatten i redan i entrén. 

Det här själva brunnen, sen leds vattnet vidare genom trädgården. Symbolen på locket heter Vesica Piscis,googla om du veta mera om symboliken i den. Jag köpte ett halsband med symbolen i shoppen.

Vi gjorde oss ingen brådska,stövade omkring, kände in energierna i dom olika delarna av trädgården, tog vatten, vadade i en av bassängerna och  J berättade en massa för oss.

Tanken är att det ska vara en stilla plats... men den här  varma, soliga dagen var trädgården så välbesökt och folk surrade överallt

Den röda källan...ja det syns varför den kallas så.

När vi så kom fram till brunnen så satte vi oss ner och bara var...så fridfullt. Jag hade en besvärlig huvudvärk som hade varit med sen flygningen. Jag reste mig och satte mig ensam på en bänk vid en magnolia. Jag bad om hjälp...att få slippa huvudvärk. Jag "offrade" en liten bergskristallspets som jag har hittat själv under magnoligan. Efter en stund så gick vi vidare och jag började känna mig konstig... måste äta sa jag.  Ja, sa J, vi kommer fram till picknickstället nu. Jag bara petade i min sallad...mådde illa. Huvudvärken dånade i skallen och jag tog en tablett. Drack vatten....mådde så konstigt. Näe, sa J, du får sätta dig där det är mera skugga och drick rejält. Annars får du lägga dig på mage och låta dina energitrådar gå ner i jorden och få hjälp. ( jag hade berättat vad jag gjort ang huvudvärken ) Jag hittade en skuggig plats och en lämplig bräda i ett staket att sitta på. Varje gång jag drack vatten så mådde jag illa och rapade en hel del. Säkert något som jag skulle släppa taget om...tankarna fick gå som dom ville.  Men lägga  mig på på mage...nja..... Då kom det en rödhake, min speciella fågel, och satte sig precis framför mig på en gren och liksom uppmanade mig att ge efter. Så till slut låg jag där på mage med ansiktet rakt ned i gräset.  Något annat gick inte an...... och visst fick jag budskap och insikter om saker där jag låg. ( tur det var varmt och flera andra låg här och där i gräset ) Till slut var det bra...huvudvärken lättade men lite var kvar, illamåendet försvann men jag var lite konstig hela dagen. Jag lade ännu en kristall där jag hade legat. 

Och vet ni vad....jag har haft väldigt lite huvudvärk sen jag kom hem från England och jag hade inget mera alls medan vi var där. Så skönt för mig som har det så ofta. Tacksam.

Tor i bakgrunden.

Magnolia.

Gissar på buskpion...kanske tom en svavelpion?

Magnolian där jag lämnade min kristall.

Vi kunde äntligen gå vidare i trädgården och gick ner till deras lilla butik. Köpte som sagt halsbandet och en orakelkortlek, Earth wisdom heter den.

Alldeles bakom hörnet ligger den vita källan, med kristallklart gott vatten. Vi hade tur så det var öppet. Den ligger i en byggnad med bassänger och rinnande vatten på golvet, tända ljus och en hel massa blommor, stenar osv som folk har lämnat. Det är en fantastisk akustik där inne och först var det en kvinna som liksom ljudade bara och sen sjöng en man...fantastiskt. Utanför finns det ett ställe att ta vatten ifrån som inte har runnit genom bassängerna osv och många fyller sina flaskor där när dom går upp på Tor. Även när det är stängt så kan man se lite svagt in genom grindarna, det lyser ofta ett ljus därinne. Prova att sjunga in genom grinden :) Stället lockar till sig en del underliga människor och en del missbrukare....undrar om dom känner att energierna där gör dom gott. Såg ingen sån inuti byggnaden men utanför. När det var stängt var ingen där....iaf inte när vi var där nästa gång.

På gallret finns dom tre källorna representerade.

Vi gick hemåt igen, förbi stora träd, höga och låga stenmurar, vanliga hus och stora kyrkor....så  vackert överallt. Vad vi gjorde sen minns jag inte....förmodligen så hängde vi i trädgården, gick och handlade, kanske var det den kvällen vi åt indisk mat.