fredag 14 oktober 2011

Faller fritt.


Tunna som gryningsdimma, slingrande uppåt över en rosafärgad himmel.
Som lätta krispiga snökristaller i gatlampans sken, gnistrande vackra men förgängliga.
Jublande, stigande som en lärkas glada drill eller som fuldans i köket en vanlig torsdag.



Tröga, trista och sega som tuggummi, vardagslunk.
Vassa, stickiga, pilsnabba små fragment, som en iskall vind runt knuten.
Flyger hit och dit, vart ska vi gå?
Svarta, ångestfyllda, tvivlande, inte kan väl jag?

Höstlöv som lämnar sin trygga plats på grenen.
Kastar sig ut i en virvlande dans, snurrar, flaxar, gör en piruett.
Landar mjukt på livets stig.
Vart den nu bär?

Mina tankar.





När tiden är mogen
och allt känns rätt.
När hjärtat sjunger
och allt går så lätt.
Då gör jag det bara.
Tar ett kliv rakt ut.

Och faller fritt.



3 kommentarer:

Vida sa...

Vackert skrivet.. och du, jag tycker att du nog ska fundera lite till på den där kursen och KÄNNA efter vad du vill..

Kramar

linnea-maria sa...

Vad underbart du skriver. Följ ditt innersta och gör det som är rätt för dig, om det bara är möjligt. Kram

Virre sa...

Så fint skrivet... Kunde varit mina tankar...

Ha en go helg!

/Veronica