tisdag 13 maj 2014

Räknar steg.


Jag skulle ju skriva förra gången att jag hade varit till VC och pratat om mitt harklande och hostande. Ända sedan lunginflammationen i julas så har jag småhostat och känt mig slemmig i halsen, blivit andfådd fort och lite sådär. Ringde en gång tidigare men då trodde dom att det skulle gå över. När jag ringde igen så fick jag en tid längre fram, kanske hoppades dom att jag skulle bli bra och avboka :/ Nå ja, duktiga läkaren N gjorde ett snabbt utandningstest och lyssnade på lungorna. Sen skrev hon remiss på att få göra ett lungfunktionstest för att se om det kan vara astma. Inte en grej till.... Nu behövde jag inte vänta så länge för jag ska dit redan på torsdag. 
På jobbet har vi stegräknartävling igen och såklart har jag fått ont i tårna redan innan den kommit igång. På ena foten liksom gnager lilltån mot den bredvid, inget vasst eller så utan bara ömt. Jag sätter på skavsårsplåster för att avlasta. På andra foten har tån bredvid stortån lite känning av nageltrång. Märkligt... 



Svalorna har kommit!

Det var rätt fint väder på våran em-rast och riktigt varmt. Skönt, tänkte ta en lite längre promenad när jag kom hem. När jag åkte hemåt så var himlen mörk och när jag kom ut från affären så spöregnade det. Trist. Åt mat och det var uppehåll så länge att vägen började torka upp något. Jag och Hanna gick ut och hann inte ens till postlådorna innan det började regna :) Ja ja, vi gick såklart ändå och när vi kom tillbaka så hade det slutat. Hanna ville in och jag gick en vända i trädgården. Det letade sig fram lite ljusglimtar mellan molnen och fåglarna kvittrade som galningar i skogen. Just sådana stunder som jag och mamma älskade att gå våra rundor. Och jag blir först ledsen och sen förbannad...När jag verkligen "går in i känslan" av att ha förlorat henne för alltid, då vill jag smocka till någon. Andra gånger kan jag tänka på allt bra och roligt vi gjort och haft och vara glad att jag haft en sån bra relation till min mamma. Saknar henne gör jag jämt, varje dag.



Gullvivorna är väl för näpna med sina orange streck. Mina kommer från vivor som växte mellan plattorna på mamma och pappas uteplats. Därför extra kära, helst nu när uteplatsen är uppgrävd vid omdräneringen av huset.


En del är på gång...

...andra väntar lite till...

...och några verkar ha rampfeber och försöker gömma sig bland fänrikshjärta och akleja.

3 kommentarer:

HemkäraHanna sa...

Du behöver nog en kram!
Jag hoppas att allt ordnar upp sig och att du får den hjälp du behöver.

Annica sa...

Tack Hanna!

Ensamma Vargen sa...

Åh svalor <3