Roligt möte och såklart...blommor!

Semesterdagarna rullar på...och solen lyser med sin frånvaro...hahahaha, torr humor... Nåja, det glimtar till lite på himlen ibland men dom senaste dagarna har varit ganska grå. Jag läser mycket, glor i trädgården och går korta promenader,knäet sätter stopp för dom längre. Det känns som att jag har typ kräm i knäet, lite tjockt men inte så tjockt att det inte fungerar. Klipper nån kvist här, plockar en blomma, slänger lite skräp från Lillstugan, sorterar böcker, lagar mat, pratar med grannarna, spelar fyra i rad eller kort med barnen, ger healing, bloggar osv. Inga stora grejor...ja, en sak faktiskt, men det kommer senare i texten :)

Apotekarros, mera rosa i verkligheten.

Flammentanz, mera röd i verkligheten :)

På väg hem.


En dag kom jag ikapp en av grannarna på promenaden, vi tog sällskap ner till vad jag kallar för Åkes äng. Det var lite snärjigt att gå dit för skogsvägen var full av trassliga växter och det blev ju inte bättre på själva ängen :) Men där var det vackert och luktade gott av vitmåra.

Vitmåra är det luftiga vita molnet i framkant på bilden.

Så här inbäddat i grönska är det knäckta trädet i sommarskrud.

P är ju en skrotnisse...så han köpte två gamla åkgräsklippare, halvtaskiga, som behövde lite kärlek. Och en trädgårdstraktor. Han och A mekade och fixade och tog delar från den ena för att få igång en klippare och visst fixade dom det :) Och traktorn fick lite uppmärksamhet den med så nu åker dom runt här hemma som två hillbillys och knasar sig.

J struntade i mekandet och hoppade studsmatta istället.

I måndags hände det iaf något roligt! Jag har en vän, ja jag kallar henne vän fast vi aldrig har träffats på riktigt. Vi började prata med varandra på nätet när A låg i min mage, alltså mer än 13 år sedan. När det sen visade sig att A hade adhd så pratade vi ännu mera eftersom hon hade gått igenom samma utredning som vi nu stod inför. Och även efterföljade saker som medicinering osv....skönt att prata med någon som visste vad det handlade om. Och nu fick vi äntligen träffas! Hon och hennes man och deras hund har åkt omkring i norra Sverige och var på väg neråt nu. Och mannen ville ned i Falu gruva, så då passade vi på att boka in ett möte. När dom hade gruvat klart så åkte jag in och letade reda på dom. Kändes inte ett dugg konstigt, precis som om vi träffats flera gånger redan. Dom var så snälla att dom bjöd mig på mat på Geschwornergården som ligger vid gruvområdet. Vi pratade och babblade en stund till i deras husvagn innan jag måste åka och hämta J hos en kompis och dom skulle hinna turista lite till :) Roligt roligt!