Ankmamma.

Äntligen blev det varmare ute, sista lediga dagen såklart. Ja, barnen och Peder är lediga på onsdagen också. Vi var ute och åkte pulka, bob och stjärtlapp. Peder åkte tom lite på sin snowboard :) När dom andra gick in så tog jag Hanna på en promenad men hon verkade inte förstå att det var varmare ute. Hon gick och haltade och låtsades att hon frös om tassarna så det blev en kort promenad idag med.
Åh...ibland blir jag galen på Amadeus!!! Han har suttit vid bärbara datorn i köket och spelat en längre stund nu. Johannes kom och beklagade sig att han aldrig fick spela så jag var in i köket och styrde upp det hela. Efter en stund hör jag hur A föreslår andra aktiviteter till J. Ropar åt honom att lägga av och låta lillebror spela. Tyst en stund sen börjar övertalningsförsöken igen så jag går in i köket och säger åt A att lägga av. Varvid han tjurar ihop och gnäller om att VI har sagt att han inte kommer att få spela på en hel timme. Vem har sagt det undrar jag? INGEN har sagt något sånt. Mera gnäll och trams från A. Och jag får ett lättare spel på honom och säger att han faktiskt inte kan hitta på saker bara för att få tjura, och dessutom tycka att det är orättvist! Va??? Är det rättvist att han spelar länge men J inte alls??
Nu är han på deras rum och truttar. Nähä...nu kommer han visst smygande till tv:n.
Nu ska vi se...J vill ha hjälp med ett spel...tror ni A bara kan hjälpa till eller kommer han att ta över? Jaha....han tog över igen...åh. Och Johannes är så snäll att han bara avvaktar en stund sen går han.
Igår kväll vid läggningen sa Jompe en rolig sak. Ska försöka återberätta det...om jag kommer ihåg hur det var. Först lite bakrund...P kallar mig för Ankan ibland. Det finns en liten sång vars första mening är:
Var rädd om din fyrfota vän för en anka kan vara dess mamma. Den sjunger jag ibland men nu var det längesedan.
Mmm....vi pratade iallafall om att vara rädd för mörkret och andra saker. Och då sa jag att det är därför det är så bra att ha en mamma. Eller en anka sa Jompe och var helnöjd med sig själv. Vi skrattade allihopa och jag frågade varför han sa så. Han bara log och sa ankmamma.
Gullungen!