Hemmablind.

Ännu en tand tappad, min äldsta son ser ut som en urblåst vedbod i munnen. Han har varit hemma och haft lite feber och ganska mycket hosta. Nu börjar dom bli lite less på varandra, barnen. Och jag är less på att leta efter borttappade kläder på dagis/fritids. Vad är det för mening med att märka kläder och skor när ingen tittar i dom iaf??? När P hämtade A i onsdags så var hans gympaskor borta. Jag var dit på torsdagen och kollade om dom hade kommit tillbaka, det stod tre par likadana där men inte hans. Har ringt till två barn som har lika skor men ingen hade hans. Irriterande!! Hoppas dom dyker upp....Men Js brallor är då borta än.
Fick ett mail idag om meditationskurs i Undersvik igen. Skulle så gärna gå men det är för dyrt tycker jag. En av ledarna föreslog att jag skulle söka bidrag från församlingen...det känns pinsamt eftersom mamma jobbat på pastorsexpiditionen. Och jag är ju ingen aktiv församlingsbo...Jag får väl fundera på det.
Annars så är det mediativt att bara gå ut i naturen men kursen ger så mycket mer. Jag är så sugen på att vara med mamma och pappa ut och plocka kantareller. Hittade EN stor ensam stackare igår när jag och Hanna var på promenad. Den blev stekt och uppäten i min första tacorulle :) Det var skönt i skogen och jag tänkte ovanligt lite på björnar ;) Funderade mera på hur bra vi bor med sjön och skogen runt knuten. Hur vackert det faktiskt är, man blir hemmablind. Men jag brukar SE hur det ser ut...hur vacker sjön är i alla sina olika skepnader. När dimman driver över vattnet och vassvipporna är silvriga av dagg för att senare bli silvriga av frost och sjön har frusit. Men innan det har höstlöven speglat sig och ännu tidigare har näckrosorna dekorerat ytan. Det gäller att se det lilla i det stora.
Och hemmablindheten gäller ju tyvärr allt annat också...rätt var det är så SER jag hur andra ser på vårt hem. Allt som borde göras både inne och ute. Men vad sjutton, det hinns nog med det också, ingen lär då göra det åt oss. Nu ska jag gå och pussa upp P!