Tre och tre.

Man brukar ju säga att saker kommer tre och tre....i förrgår (var det väl?) ringde ju specialpedagogen och igår ringde en kurator från Hab. Vi sa sist att vi ville komma in och prata om allt möjligt ang As diagnos och nu ringde hon för att kolla läget. Hon tog bla upp hur det funkar i skolan och hemma och hur vi ställer oss till medicinering och ev assistent. Hon skulle ta med sig mina frågor och funderingar till sitt Team och sen skulle dom avgöra vilken sorts kontakt vi skulle träffa. Trodde nästan att dom hade glömt bort oss.... När jag var på väg hem igår så ringde As fröken, M. Då hade hon pratat med s-pedagogen och hört att vi hade det lite jobbigt. Hon tyckte inte att A skulle gå iväg själv i ett rum. Dels för att han inte skulle känna sig utanför och bortskuffad och dels för att han är för liten. Han ska ju klara av att jobba också. Han hade testat att ha hörselkåpor på sig och han tyckte det hjälpte. Då är han ju med men slipper störas av det värsta kacklet. Idag hade han ätit med dom på sig för att matsalen är en sån jobbig miljö, som han uttryckte det :) Gullungen.
Min mamma hämtade barnen idag så jag fick åka och träna, himla uppskattat! Helst efter en dag med maskiner och material som måste vara satans avkomma. Jo...det måste vara så för inget fungerar ju. Man vill helst lägga sig i fosterställning och gråta eller kanske långsamt självdö. ;)