Äppelkraft.

Hej, jag har tråååkigt. Jag och barnen är fortfarande krassliga, alla hade feber i morse, inte mycket men ändå. Jag har en konstant blodsmak i halsen och A blödde näsblod i går kväll. Hostan är kvar, det rasslar i bröstet och rätt som det är nyser vi med en stunds snorande som följd. Inte coolt. Jag hade ingen lust igår att åka på matchen för jag inte mådde helt ok, det gick ju bra ändå med lite alvedon. Vill inte vara hemma längre men det lutar åt det.

En kompis tipsade om Hannus blogg så jag var in där och läste lite, läste där förut men har helt glömt bort den. Fick ännu mera vårlängtan. Tur det finns inneblommor att njuta av.

En liten söt primula, en cyklamen och några rosa tulpaner sprider glädje i köksfönstret.

En dag när jag delade ett äpple åt J så hade två av kärnorna spruckit och det stack ut lite grönt i ena änden. Jag planterade dom...bara för att. Nu har den ena kommit upp :) Roligt. Kan ju hoppas att det klarar sig. Skulle det bli ett träd att plantera ute så vet jag att det inte blir samma som äpplet det kom ifrån men jag tycker att sånt här är kul. Vilken obändig livskraft.

Inte som min....jag veeeet hur man ska tänka. " jag har en frisk och stark kropp" tex. Gah! Jag blir galen....jag vill ha en massa energi och få saker gjorda! Och tro mig..jag försöker affirmera bra saker. Men kanske behöver jag vilan.... i att vara hemma och vara halvsjuk med sjuka barn. Kanske behöver vi tiden ihop. Maskinerna på jobbet klarar sig ändå och det gör hushållsarbetet med. Fast jag får lätt ångest över att vara hemma och inte orka ta tag i saker och ting..... ond cirkel? Nä, nu skiter jag i det. Jag går ut i köket och läser Nära och tittar på mina blommor.