Att göra plåster eller att inte göra plåster.

Igår fick vi tråkiga nyheter på mitt jobb. Företaget som äger oss har sagt ja till att investera i nya plåstermaskiner. Och det är ju bra.... Det är bara det att dom äger ett till företag, i Spanien, som också tillverkar plåster och sånt. Och nu ska det utredas och undersökas vart dom nya maskinerna hamnar. Antingen får vi dom och tillverkningen fortsätter i båda länderna och ca 8-10 tjänster hos oss blir berörda enligt deras nuvarande beräkning. Eller så hamnar dom i Spanien och då får vi lägga ner...och då är det minst 40 tjänster som är inblandade. Vi hoppas såklart på att det blir vi som får maskinerna och att det går att lösa personalfrågan med pensioner och frivilliga. Jag är inte så orolig för egen del egentligen, jag har jobbat där länge men man vet ju aldrig. Och jag är inte så sugen på att gå ut i övriga fabriken igen....redan gjort det där känns det som. Och jag vet inte hur länge kroppen skulle palla heller. Inom mig känns det som att vi kommer att få maskinerna, vad tror ni? Har funderat lite på vad jag skulle vilja göra istället... men har ingen aning, ingen realistisk i alla fall. Konstigt nog så har jag mått skitbra idag! Ingen huvudvärk förrens jag kom hem och måste gapa på barnen som inte har några öron... Inte så där trött som jag brukar bli på eftermiddagen, utan jag mår riktigt bra. Nästan ovant och DET är ju skrämmande, att det ska behöva vara så.

Glädjande nyheter för P istället, han har fått ett vikariat på 6 månader! Och det känns jättebra, så skönt att veta lite längre fram hur det blir.

Nu blir det Bygglov, ska knöla ner barnen i sängarna först.