söndag 5 juni 2011

Kala, the killercat.


Hade bonusbarn igår, killarnas kompisar var här och lekte några timmar. Dom ville gå ner till badstranden bara för att känna på vattnet. Innan jag hann dit så badade dom. Hua! Kallt! Annars så var både den dagen och den här slö....inte gjort mycket. Tvättat och fixat lite..
Idag ville barnen gå till stranden igen...fast det var kallt och blåsigt. Vi gick och jag tog Hanna med mig. Kala följde med oss...hon fjantade sig lite, burrade upp sig, sprang på tvären men verkade glad. En kort stund hann vi vara där så kom grannen med sin hund L. Jag hann säga att katten var med oss. Hanna sprang dit och skällde på henne, precis som hon brukar när dom träffas. Men L var visst på dåligt humör och gjorde något på Hanna så hon for omkull. Och som en raket kom Kala rusande, for på L och fräste och rev henne. Kala hoppade undan och jag for ut med armen mot henne för att förhindra ett nytt anfall. Då rev hon mig på handen och på foten. Snodde runt och anföll Hanna! Som skrek till och satte sig på ändan. Grannen hade fullt sjå att hålla sin hund i halsbandet och försöka backa undan. Dom vände och gick hem igen. Kattrackan gick iväg och Hanna kom till mig, visste väl inte vad hon skulle tro. Barnen badade en kort stund och vi gick hemåt igen. Katten först med svansen i vädret. Då fick jag se att en annan granne kom med sin sons hund... Tog med viss tvekan upp Kala i famnen...men tänkte: hellre jag än ännu en hund. Hanna hade tydligen inte lärt sig läxan för hon sprang fram och hälsade, båda skällde. Dom har också träffats flera gånger genom staketet förut. Kala morrade dovt i min famn och jag sa till grannen att gå på, Hanna följer oss om vi går. Sa att Kala hade flugit på L och grannen såg ...lätt chockad ut tror jag...
Fasen alltså...vad är det för killercat vi har fått hem? Hon har ju varit kaxig mot Hanna hela tiden och H har fått sig några fräs och riv men vi har ju trott att Kala har skyddat sin unge. Vet inte vad jag ska tro om det här. Ville hon skydda oss mot hunden? Ville hon skydda Hanna, trots allt? Kände hon sig trängd...fast det eg inte fanns någon anledning. När jag var liten, ca 9 år, så gick jag med våran stövare och då blev hon anfallen av en katt..bara sådär, helt utan anledning. Hunden snodde runt och katten efter och jag var rätt maktlös. Som tur var kom det två lite äldre killar och hjälpte mig. Jag vill inte att någon annan ska råka ut för det....
Skickade ett sms till Kalas förra ägare och hon ringde upp mig strax efter jag hade pratat klart med Ls ägare. Ville kolla att inte L blivit illa riven. Men grannen var mest orolig för Hanna som ju fick sig en omgång av L. Och Kalas fd matte tyckte det var hemskt. Kala som alltid var så snäll och alla i området gillade henne. Får verkligen hoppas att hon blir snällare efter kastreringen. Grannen sa att honkatterna kunde vara extra griniga när dom höll på att vänja av kattungarna. Puh! Nu ligger hon helt oskyldig i fönstret..... hon är i alla fall en jäkligt bra råttfångare och jag tror att hon har satt skräck i grannkatterna. Inte sett någon här sen Kala började vara ute och hon har haft lite rivmärken själv också.
Kali bali....bäst du skärper dig!

Här ligger hon..helnöjd med sin attack. Surpuppa!

Hanna, stackarn, utskälld och uppsmiskad.

Den obligatoriska sommarbadbilden. Galningar! Det är ju kallt!

Inga kommentarer: