fredag 12 september 2014

Malte är dålig.



Våran lilla buskatt är dålig....

I går såg jag och barnen på film och Malte låg vid A. Slickade sig väldigt mycket och A sa åt honom till slut. Sen tröttnade både J och Malte på filmen och lekte i hallen. När barnen gjorde i ordning sig för sängen så satt katten i hallen och såg lite trött ut. Kom och lade sig vid mig och när jag skulle flytta på mig så tog jag honom i famnen och då "ontfräste" han åt mig. Bar in honom på sängen och strök med fingrarna över ryggen, benen, magen men fick ingen reaktion. Men så lyfte jag på svansen och såg att han var blodig där. Genast tänkte jag på att han hade fått avmaskningsmedel samma dag men tyckte ändå att det var långsökt. Han ville ju inte direkt bli undersökt... Han låg kvar i sängen resten av kvällen och natten trots att jag och P tittade igen sen. Malte andades grunt och flåsigt och såg sjuk ut. Lillskrutten!
På morgonen så tittade vi i rumpan på honom igen, fortfarande blodig och det hängde något där. P drog lite försiktigt i det men det satt fast. Jag kände runt analsäckarna och tyckte han kändes svullen runt hela området. Han blev sur och gick upp och kissade på lådan. Jag ringde Vettris och blev uppringd till slut, fick komma in direkt för det var enda tiden dom hade. P plockade fram buren och lyfte katten till lådan och han bajsade. Det var skönt, han hade ju knappt rört sig på hela tiden. Jag och Malte åkte in till stan och kliniken. Veterinären kollade först i rumpan, klämde på magen och runt analen. Trodde inte på analsäckarna utan att Malte kanske hade slagits med någon, fast han eg är lite för ung. Men det var vanligt att katter rev och bet varandra runt svansen. Han smörjde in lite bedövningssalva och klippte av den där grejen vi sett, det var tydligen en skinnflik. Ja...sa jag...men han fräser ju om man tar i svansen. Så veterinären kollade lite mera ingående på den och Malte fräste. Hmm.. den är inte bruten sa han men han har nog en stukning. Kanske har han fått sig en omgång ute ändå. Han gick och hämtade en spruta med smärtstillande som han gav Malte i nacken och sen fick vi betala och åka hem. Han trodde att katten skulle må bättre om någon dag, annars fick vi höra av oss. Men jag är ändå orolig över rumpan...han blöder inte längre men det kommer lite bajs ibland utan att han har varit på lådan. Kanske vill han inte gå om det gör ont... Han har legat nästan hela dagen, bara ätit, druckit och varit runt lite inne. Lilla skrutten...tycker inte om när djuren blir dåliga.


Bara sover och sover....inget bus eller lek.


Så här vill vi se honom...upp och ner och hit å dit.


Och så en helt annan bild...svamp. Den gör jobbet åt mig och har sönder stubben som den växer på :)

4 kommentarer:

Vida sa...

Åh, som kattägare förstår jag dig. Det är så jobbigt när djuren inte mår bra och inte kan de berätta hur de mår heller... hoppas han snart är pigg igen och sitt vanliga jag.
Kramen

Annica sa...

Tack Vida.

linnea-maria sa...

Stackars snutten :( Jag hoppas att han har blivit bättre.

Tomas Varg sa...

Hoppas han blir frisk. Sjuka djur är fruktansvärt :( Tänker på Malte <3