torsdag 19 maj 2016

Stansted Mountfitchet och Colchester.



Ok...kör en till blogg om England...sen är det nog bra tror jag ;)

Första lilla staden/byn vi bodde i heter Stansted Mountfitchet och ligger alldeles bredvid Stansted flygplats. Från byn kan man gå till AFC med det gjorde inte vi eftersom vi hade våra resväskor att släpa på. Iaf... vi tog som bekant en taxi från flyget till byn och The Chimney guesthouse. Så himla gulligt! På övervåningen fanns det fyra sovrum, alla med egen dusch och toalett, jag hade det enda singelrummet men jag tror mitt badrum var störst :) På nedervåningen fanns den lilla frukostmatsalen och ett sällskapsrum. Där fanns också en öppning in till värdparets hus. 





På kvällen när vi kom gick vi ju ut och tog en öl och åt på finrestaurang som ni kanske redan har läst om. Morgonen efter gick vi ned och åt frukost. Man kunde välja på engelsk frukost med bacon, ägg, korv, rostat bröd, tomater och stekt svamp eller enklare frukost med croissant, ost, och skinka. På ett bord fanns det div andra tillbehör som olika sylter, honung, Marmite, flingor, musli och yoghurt. Jag har aldrig provat Marmite så jag passade på nu. Fy sjutton så äckligt! Som en blandning mellan marmelad och tjock buljong. Salt som bara den och med en konstig smak. Det är gjort av biprodukter efter ölframställning.

Efter frukosten gick jag och M ut och kollade in byn. Dom andra har sett den förut...




...men dom hade totalt missat att det finns ett slott där. Det är ett slags friluftsmuseum där nu med tidtypiska bostäder, djur och en massa annat. Vi gick inte in...kanske en annan gång. Vi tog en promenad istället. M kollade in landrovers, läckande tak, för små stuprännor och konstiga lösningar och jag spanade på blommorna såklart :)



Men dom här fina stuprännebalkongerna blev till och med jag impad av. Dom finns på en av kyrkorna och är alltså utformade som små balkonger. Söta.





Här är en bild på The Chimney guesthouse.

Vi träffade på H och M och en vän till dom. Vi gick och handlade lite godis och läsk och sen åt vi lunch innan vi tog den där taxin till skolan.

Nu hoppar vi över det och går på vistelsen i Colchester istället. Vill du läsa om The Arthur Findlay college eller The Beth Chatto gardens så får du backa lite bland inläggen :)


När jag hade sagt hej då på skolan och delade en taxi med några andra nyfunna vänner så var jag lite nervös. Skulle jag hitta rätt buss, skulle jag hitta hotellet? Jag sa hej då till dom andra och frågade en man om vägen, tog hissen ner och en gångväg ut till busstationen. Tittade på stolparna men tyckte det var lika bra att fråga igen, stolpe nr 19 skulle bussen avgå ifrån. Det var där jag träffade på den snälla irländska damen som jag nämnde förut. Hon började prata med mig om Colchester och om Sverige. På bussen satt vi på olika ställen men hon kom och pratade igen innan hon skulle av och såg till att jag förstod vart jag skulle gå av. Så himla gullig :) Och jag kom av...men det såg inte ut som jag tyckte....det kändes som rätt ställe men ändå inte. Jag frågade om vägen och när han sa Lion walk så visste jag att det låg i närheten av mitt hotell, The George hotel. Jag letade mig bort till trappan upp och tyckte det var lite knepigt men hittade rätt och såg hotellet. Fick min nyckel och en vägbeskrivning...upp för en trappa, genom ett litet rum, några steg ned igen, uppför en ny trappa, runt hörnet, en kort korridor, dubbeldörrar, en lång korridor och mitt på den låg mitt rum.
I sann engelsk anda så hade rummet och ja, hela hotellet, heltäckningsmatta....som hade sett sina bättre dagar. Hela rummet kändes i behov av en uppfräschning, iaf textilierna som lampskärmen, gardinerna och mattan. Inget fel på den dagliga städningen, absolut inte, men det kändes lite sunkigt.
Till hotellets fördel och anledningen till att jag valde det är att det ligger precis mitt i shoppingstråket och nära till busstationen.





Delen av stan som är centrum består till största delen av gamla byggnader, utkanterna är mera moderna och mer trafikerade. Många av shoppingatorna var otrafikerade, många var små gränder, det fanns flera torg och kyrkor. Ganska så mitt i ligger St Botolph`s Prior, googla om du vill veta mera. Dom framhåller det här stället på flera ställen om du söker på Colchester, och visst, det är gammalt, det är vackert men ...det kändes bortglömt och lite otäckt. Flera skyltar bad folk att inte dricka alkohol på området med det efterlevdes inte. Det stod några där och drack när jag gick runt där, inte så dom kändes hotfulla men stämningen var lite...konstig på platsen.




Nu kommer bilderna i lite konstig ordning men det får ni stå ut med.....

I närheten av hotellet ligger Colchester castle och castle park. Jag besökte inte museet som ligger inne i slottet men parken runt om är underbar.  Jag gick där varje dag, det finns både kortare och längre stråk att gå efter.





Här hamnade bilden på min underbart goda kycklingyros. Det är torghandel på gatan vid hotellet och det fanns mycket gott att smaka på. 
På bilden nedan spanar en ekorre in min nya väska, mer om ekorrarna senare :)



Soffor av tegel och keramik :)





Själva slottet.


The roman wall. Colchester har en massa historia att berätta...Englands äldsta stad.



Så...parken är stor. Närmast slottet finns det flera fina planteringar och rabatter och flera olika små vägar att gå. Längre ned finns en liten damm och det rinner en å där, finns gångväg längs den...långt. Nu fanns det ett litet minitivoli på den nedre delen och där brukar det anordnas olika jippon. Det finns ett cafe, några olika sportstället tex boule och en lekpark för barnen.





Någon som vet vad det här blåa är? 





Favoritstället för mig. Tegelmur med rosor på, fina planteringar och bänkar att sitta på. Kan det bli bättre?

Det skulle i så fall vara på bänken under magnolian, vid en liten fontän/damm med fiskar i och ekorrarna runt benen.



" jag känner mig iakttagen....vem där?"






Ja, det var såklart en ekorre :) Dom sprang omkring överallt i parken och jag köpte nötter åt dom. Dom är så tama att dom kommer fram och tar ur handen, sitter i ens knä eller hämtar nötterna själva ur påsen. Och duvorna är inte sämre dom, tom kråkorna tiggde. Sorgligt på ett sätt men rätt mysigt att komma dom så nära. Jag antar att en del ser på dom som vi ser på råttor. Jag gillade dom iaf ;) Och jag gillade verkligen parken, den var min räddning. För Colchester som stad...nä. Jag har ingen önskan om att åka tillbaka. The Beth Chattto gardens var helt klart värt besväret och dom här extra dagarna men jag behöver inte åka till Colchester igen. När bussen hämtade upp mig på söndag morgon så var jag nöjd att vara på hemväg. Jag hittade snabbt bagagelämningen på flygplatsen och strosade långsamt in mot affärer och gater. Hann bara gå lite innan en kvinna tilltalade mig, visst var jag svenska? Hon var lite rädd, hade glömt glasögonen och visste inte vart hon skulle. Hon bodde i Sverige men kom från Somalia och såklart hjälpte jag henne så vi kom till rätt gate, via tåg och rulltrappor. Hatar att dom lägger upp gatenummret så nära inpå boardingen, man vill ju hinna dit utan att stressa. Fick plats bredvid två tysta killar, skönt, ingen lust att prata :) Framme i Västerås kom kvinnan fram och tackade mig för hjälpen och jag fick min väska. Checkade ut bilen och satte igång gps:en så jag kom på rätt väg hem :) Det gick bra, jag är lite feg att köra bil på större okända vägar nämligen men det var en del av utmaningen med den här resan. Att våga en massa nya saker, ensam :) Hemma igen så möttes jag av glada barn och en överlycklig hund, P kom hem lite efter mig och han var glad han med :)


Utsikten från hotellrummet kunde inte mäta sig med utsikten från mitt rum på AFC.


2 kommentarer:

Laila sa...

By- och slottsmiljöerna ser sååå engelska ut! Trist med sunkigt hotell men den verkar ändå som om du fick ut en hel del av resan!
Allt gott!/Laila

Ensamma Vargen sa...

Åh! Bilden på ekorren var bara för söt!
Bilderna från slottet och statyn är riktigt fina. Sunkigt hotell? Typiskt 71:or