Idag fick jag iallafall träffa Peder en liten stund :) Vi var till Habiliteringen på vårat första möte, mest som ett komplement till remissen. Kvinnan vi fick prata med jobbade eg med ungdomar men hon var bra att prata med. Skönt att få prata om Amadeus med någon som inte blir förvånad eller tycker att vi har en knasig unge :) Dom träffar ju mycket "värre" barn dagligen. Eg har A inte så stora fel men det brister lite i det sociala samspelet. Han har svårt att leva sig in i andras känslor, förstå att dom blir ledsna och så. Har lätt att smälla till kompisar eller lillebror när orden inte räcker till eller när han blir frustrerad. Helst vill han kunna allt på en gång, skridskor, skidor osv.
Händer det något speciellt, tex läkarbesök, så funkar det bättre om vi i god tid innan har talat om det och frågar kvällen innan eller på morgonen om han vet vad som händer idag. Varför vi ska dit, vem som följer med och kanske vilken tid det blir. (tack Ullepuma, bra tips) Lite sånt där....Det kan ju vara bara omognad, han är ändå två månader för tidigt född och i slutet på året. Klart att dom andra hunnit längre men ändå.....Nu har hjulen börjat snurra iallafall men det dröjer nog innan det händer något mera. Inom 6 månader ska utredningen starta men hon hade inga förhoppningar om det, långa köer och barn som är i mera akut hjälp än våran lilla skrutt.
Han är så himla duktig på så mycket annat! Räknar hur långt som helst och kan tom lägga ihop mindre tal. Ljudar ord, kan alla bokstäver och hittar hur bra som helst på datorn. En fena på att rimma och leka med ord. ( någon som känner igen sig? ) Och hans fantasi ska vi bara inte prata om....
Den andra plutten är mycket lättare att ha och göra med. Men han har det kämpigare med talet. Kan inte säga R och fuskar med ord som innehåller S, fast han eg kan. Duktig på att rita och måla. Mera känslosam, bryr sig mera om hur vi andra mår och tycker mera om våra husdjur. Dom är lika men ändå olika, precis som vi andra.
Stilåret 2024
1 dag sedan
2 kommentarer:
Hej Annica. Nuuu har jag gjort ett inlägg hos mig. Det är så himla svårt att få till lite roliga bilder när det är så här mörkt och så tycker jag att jag inte gör något roligt så...Men idag har kameran gått varm ja jäsiken! Imorgon ska jag fota mera, så då har jag till veckan som kommer hä hä. Visst är barnen olika varandra trots att de är syskon. Lite av det du säger om dina pojkar känner jag igen hos mina med. Min äldste har myror i baken heeeela tiden, tänk dig papegojan i kalleankas jul...De lugnar ner sig till de blir trettio brukar svärmor säga. Kram /linnea-maria
Vad skönt att vi alla är lite olika en del kanske lite mer, fast det skulle bli tråkigt om vi alla var lika. Det är olikheterna som gör oss till spännande människor.Fram för mer olika.
kram Susanne
Skicka en kommentar