Jag har skrivit om det förut men jag undrar fortfarande. VAD ÄR den där känslan som plötsligt väller upp inombords? Som kommer av allt och inget...en fin bild i en trädgårdstidning, en vacker vy, en riktigt bra och passande låt osv.
Ibland känns den som vemodig längtan, ibland som ett förväntansfullt pirr, ibland som början till gråt och ibland som tokfnatt. :) Men så flyktig...så snabbt passerar den att jag inte hinner fånga den och fråga vad den är. Stannar den så vet jag ju iof....för då är det gråt eller ilande glädje eller vad det nu är för stunden. Men den där snabba känslan....är det en vägledning? Att man tänker, känner och är på rätt väg?
Öppna ej detta så herrarna ser’et!
19 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar