Segsöndag...händer inte mycket. Gick på promenad med Hanna för en stund sedan, väldigt skönt ute. Skogen lika tyst idag, tyst och vilsam. Vitt, grått, dämpat grönt och lite svart. Lukten av snö och vilande skog, lätta flingor mot mitt ansikte. Lugnande för stressade människor. Stannar och andas, lyssnar, släpper ner axlarna och så kommer den där känslan av vemodig längtan. Den är olika i sin intensitet, ibland bara ett lätt drag som far förbi sinnet och ibland river den i bröstet och vill något mera. Vad?
Vi har pratat om och funderat över julpusslet..dvs vem man ska träffa när och vart. Inte klart än... Vi bestämde oss även för att åka och handla julklappar någon dag i veckan, jag tänker ta ledigt någon timme och mamma lovade att se efter barnen. Kan nog bli bra att försöka ta allt på en gång och på en vardag. Men det konstiga är att barnen är så oengagerade. Vad vill ni ha i julklapp? En axelryckning och ett segt: jag veeeet inte till svar. Lite har dom önskat sig men... en annan satt ju med div leksakskataloger och bläddrade och drömde. Inte dom här inte. Fast det kanske är ett sunt tecken, dom är inga slavar under köphysterin kanske? Hmm... i vanliga fall finns det ju saker dom vill ha men nu... ja ja, nått hittar vi väl på får vi hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar