lördag 8 januari 2011

Små steg.


Jag gillar verkligen min Paulo Coelho kalender, Visdom. Den är så fint illustrerad och jag hoppas på träffande citat under årets gång. Jag har bestämt mig för att inte tjuvkika i den utan låta varje uppslag vara nytt i mina ögon. På det här uppslaget står det:
" Han började upptäcka Guds närvaro i allt han gjorde, utan att tänka på det. Varje bord han snickrade, varje stol han gjorde, lät honom förstå att livet är heligt och att de små sakerna är viktiga i universums förvandling. Yrket blev hans främsta skola; ingenting var oviktigt och varje ögonblick bar evigheten och skapelsen inom sig." / Det femte berget.

Nu behöver man ju inte tycka att ens jobb är fantastiskt för det.....eller tro på Gud. Men jag tror på att vi behöver stanna upp och se även dom små tingen och dom små stegen som viktiga. Tex " det spelar väl ingen roll om jag sopsorterar när land som Indien släpper ut en massa farliga saker" Nä, det kan tänkas oviktigt...men om du lägger allt som du kastat under ett år på en stor hög, då är det inte så lite! Bäst att lägga det i rätt hög då. Eller att du stannar upp och SER en annan människa, om så bara med ett tack när någon håller upp dörren eller har ett leende till hon i kassan på Ica. Ni har säkert fler exempel själva på små underbara saker som gör skillnad om så bara för er själva. Men ibland orkar man ju bara inte...det vet jag med. Just nu är jag i en svacka.... Det gör ont i kroppen, det går segt på alla möjliga fronter och min energi är låg. Jag försökte snabbtanka lite på sängen nyss men jag blev bara irriterad på dom andras pladder. Ingen idé att ligga kvar då, jag skriver en blogg istället :) Kanske kan jag meditera lite senare. Om man alltid väljer att se det tråkiga och mörka så BLIR livet tråkigt och tungt. Man får det man sänder ut. Men ibland undrar jag om vi inte behöver lite tråkigt också, för att kunna uppskatta det som är bra. Det gäller att inte fastna i det mörka bara. Har själv varit i en period av riktigt mörker...och dit vill jag inte igen.
Hmm...kanske ett lite pretto inlägg....men skit i det! Det är ju min blogg och jag skriver vad jag vill :D
Här skulle jag vilja sitta och meditera en stund eller bara smyga undan och vara ifred, andas.

8 kommentarer:

Susanne sa...

Tack för att du är en bra vän.
Kram

Annica sa...

Tack själv! :)

Vida sa...

Den kalendern är underbar och jag gillar klokheter tagna ur sitt sammanhang.. jag tror vi alla kan göra en skillnad och jag tycker inte ditt inlägg var pretto alls..

Förmodligen så är det samma sak vi inte gillar med boken (om det har med slutet att göra).. och jag hade också höga förväntningar..

kramen

Susanne sa...

jag håller inte med er om slutet på boken. Ni har sett för många Amerikanska filmer.

Annica sa...

Det har vi nog...för jag gillar inte slutet på Vila på gröna ängar heller...:)

Livskrafter sa...

Härligt inlägg som jag för övrigt inte tyckte var "pretto" alls:)

Svar: Japp det blir Göteborg och västkusten för min del nu:)

Ha en fin dag
kram
Emma

Anonym sa...

Hallå, är det någon här? Blir det någon uppdatering snart?! Kram från bror din.

linnea-maria sa...

Vackert och klokt tänkt! Jag brukar försöka att ge alla jag möter ett vänligt hej. Jag försöker vara vänlig även mot människor jag inte gillar men när man är nere så orkar man inte alltid. Samtidigt så kan ett leende få en att må så mycket bättre. Kram /Therese