Roligt.

Mössan från telefonens clip-art passade perfekt på Kala :) Ja...visserligen har hon den mera på hakan men....på alla andra ansikten så hamnade alla roliga saker på halsen.

Lite höstfärg.

Det är inte bara grått och trist ute nu. Även om dom flesta träd har tappat sina löv så stoltserar rosorna med vackra höstfärger. Fast bilden ser lite fadd ut..undrar om det är någon inställning på mobilen? Får kolla det.

Känner mig mer och mer säker i mina funderingar kring framtiden...även om det är osäkert ;) "Gör det som får ditt hjärta att sjunga" eller varför inte " Du ska satsa där det går lätt, inte där det finns motstånd"

Fast i skrivandets stund känner jag ett visst motstånd...från mina barn. " Ska bara" och "inte nu" är fraser som används flitigt ikväll. Och precis just nu så har dom börjat klippa ut bilder ur en katalog och har så roligt att jag inte har hjärta att avbryta. Snart nog är dom osams eller börjar tjafsa om något och då....vips, så får dom gå och borsta tänderna :)

Media...

Inspirerad av äldsta sonens videos på Ps gamla mobil så utforskade jag min telefon lite. Jag hade visst ramar som man kunde använda till korten. Inte lika fina som jag sett att en del har...men kul ändå. Tyvärr så tog jag bara ett kort....kunde ju ha valt ett med lite bättre skärpa :)

A har alltså helt själv kommit på hur man kan göra videos i telefonen. Han filmar allt möjligt, spelar in egen musik eller använder färdiga små melodier, lägger till bilder och en del bilder lägger han text på. Jag är impad.... Jag provade med min mobil nu men det stod något om att det inte stöddes av formatet....jag får väl be A om hjälp imorgon ;)

Försök till presentinköp.

Trots att jag fortfarande inte mådde så värst prima så åkte vi till Valbo igår. Det är/var nästan enda chansen vi hade att köpa present åt A. Som inte kunde bestämma sig för någonting... vi hade sagt att han kunde önska sig något till sitt rum, tex en cd-spelare. Men... nä... han visste inte. Så vi har fortfarande ingen "speciell" present. Vi fick iallafall med oss några leksaker till present och jul. Barnen fick nya sänglampor och jag en bakform och dynor till köksstolarna. Och förmodligen en massa annat... Det gick ganska bra men jag var rätt slut mellan varven. Och idag får jag inget gjort och undrar hur fasen jag ska orka jobba imorgon?

Hade tänkt städa undan i helgen så det är lättjobbat till helgens födelsedags fika för A. Meeeen..... det händer inte mycket. Pustar och flämtar för minsta lilla. Nu får det vara nog!

Uselt.

Jaha ja.... mitt hals onda utvecklade sig visst till en riktig förkylning. Eller nått... Ont i halsen och bihålorna, lägger jag mig ner och vilar så klickar det till runt näsroten och sen spänner det som sjutton i ansiktet i ett par sekunder och gör skitont. Sen händer samma sak när jag reser på mig igen. Jag hostar lite, har lätt feber och får frossattacker så jag måste krypa ner under täcket eller klä på mig mera kläder. Av och på med tjockare tröja och raggsockor mest hela tiden. Lite snorig också. Men inget av symptomen tar överhanden utan det är lite av varje. Konstigt. Måste ha läkarintyg från och med imorgon eftersom jag var hemma med nackspärr, huvudvärk och ont i axlarna först. Drygt. Men jag kan inte tänka mig att det har gått över tills imorgon.

Jag vill inte....vill vara på topp och rensa undan, kasta och städa inför kommande födelsedagar och gå igenom kläder inför resan. Men på topp.....det känns länge sedan jag var det någon längre stund. A fyller strax år och vi har inte köpt en enda present än.....inte en enda. Uselt.

Pysslat.

P har jobbat 12-timmars pass idag så jag och barnen har roat oss själva. Jag har klippt Hanna i omgångar under dagen, orkar inte sitta långa pass. Efter lunchen åkte vi upp till mina föräldrar där även syrrans L var. Alla barnen och jag tog med oss Hanna och plockade lönnlöv. Som vi sedan vek till rosor, Susanne inspirerade mig och jag tror hon blev inspirerad här. Bild på mina kommer längre ner. Mamma hade även plockat mossa så jag gjorde en krans. Som jag tänkte dekorera med några röda bär från en häck som växer hos dom. Men det funkade inte, bären lossnade för lätt. Så nu får vi se vad det blir. Jag var in på affären och sen åkte vi hem. Plockade in varorna och gick en mini sväng i skogen här ovanför. Plockade lite enris, mossa och lingonris. Fixade snabbt ihop två arrangemang, inte direkt nöjd men det får duga för nu. Det var skönt att få göra något kreativt.

Kroppen då....ja...axlarna värker än, nacken känns bra, fingrarna ömmar och känns stumma. Ingen direkt förbättring och inget sämre heller. Men när jag kom in så har halsen börjat göra ont och är lite svullen. Vet inte om jag ska jobba imorgon eller avvakta en dag. Kände av halsen i morse också.

En helt slut Kala som varit borta länge. Hon orkade inte ens öppna ögonen när jag fotograferade henne.

Vad är det för bär/frukter? Växer på en ganska hög buske med stora vassa taggar.

Rosor av lönnlöv, tyvärr så var det dåligt med röda och orangea löv.

Grejat lite lite.

Var hemma från jobbet torsdag och fredag. Orkade bara inte mera, ont lite överallt men främst i nacken och så klart huvudvärk. Den dumma dumma huvudvärken....nu har den kommit och gått i flera veckor. Ringde och fick en omgång medicin utskriven, även hört mig för ang As concerta, kommer nog att få ett intyg från hans doktor.

Finaste katterna, Hicke och Katla. Mamma Kala var ute på äventyr vid fototillfället.

Glad att jag donade i trädgården förra helgen för nu är frosten strängare. I går morse när jag släppte ut djuren så var det kallt, frostigt, soligt och vackert. Tyst och stilla, jag hörde bara asplöven som föll med ett prasslande. Hängde ut fågelmataren och blåmesar, talgoxar och nötväckor var där nästan direkt. Idag såg jag en domherre och några entitor. Hoppas inte katterna blir alltför jobbiga. Men mataren hänger en bit ut från trädet i alla fall.

Idag trotsade jag min värkande kropp, klädde på mig ordentligt och gick ut. Lämnade dörren öppen så att Katla kunde följa med om hon ville. Hon klev ut ett par steg direkt, ganska kaxigt, men när det kom en bil på vägen så vände hon snabbt tillbaka in. Satt i dörren och spanade en stund men sen utforskade hon verandan. Men hon ville inte kliva ner på marken än utan höll sig där uppe. Men det är bara bra tycker jag, så hon inte kutar iväg och inte kommer tillbaka ifall hon blir rädd för något.

"Näe...ner dit går jag inte....inte idag i alla fall."

Kommer ni ihåg mina äppelkärnor? Dom som hade grott inuti äpplet och som jag planterade? Dom har växt i ( något för små) krukor ute i sommar och nu grävde jag ner dom i kökslandet. Får hitta en plats åt dom i vår om dom överlever vintern. Jag planterade även mina ljung, som ska vara perenna, ska bli spännande att se om dom också överlever kylan. Men...jag ville ha en sten i det landet och P jobbar. Bra kvinna reder sig själv! Hur jag gjorde? Ja, inte bar jag den, alldeles för tung. Fick inte upp den i skottkärran heller.... fundera på det ni! ;) Hoppas bara att jag inte har superont i morgon. Kan inte sitta overksam i flera dagar, måste få göra något litet. Det är ju skillnad på att jobba en halvtimme- timme hemma och kunna vila sen mot att stå vid en maskin en hel arbetsdag.

Hmm... den vita ljungen syns knappt men den finns där bakom roddisen.

Kattungarna försvinner!

Hallå! Tyckte det var dags att avlämna rapport. Det händer underliga grejer här hemma!!! Kattungarna ni vet....dom försvinner! Första gången trodde jag bara att jag tagit fel men när jag inte hade sett Blixten på ett par dagar så...han var borta. Och när jag tänkte efter så var det ju några människor hit och dom hade en sån där låda som mamma och jag åkte hit i. Jodå..jag minns det...svagt. En vecka senare var det dags igen, då kom det en kille och en tjej hit och ställde en låda i hallen. Och gosade misstänkt mycket med Grålle. Jag höll mig undan. Ingen mera låda för mig inte! Och minsann...dom tog Grålle med sig och ingen verkade reagera eller bli arg. Matte pratade om att dom hade fått nya familjer. Visst, jag har gnällt på dom, bråkiga småglin, men dom är rätt roliga också. Idag var det dags igen, trodde dom gett upp nu och tänkte låta dom andra bo kvar här. Det ramlade in en hel familj i hallen och jag var faktiskt lite orolig för matte hade stängt in mig med ungarna. Men dom tog med sig Vitöra och Björnen. Sorgligt...jag kommer att sakna våra brottningsmatcher. Nu är det bara Katla kvar och jag hörde hur matte sa till henne att: Nu är det bara du kvar gumman, nu blir du ensam kattunge här. Så jag antar att det betyder att hon ska bo kvar i alla fall. Matte pratade även om att äntligen få ställa i ordning rummet här vid datorn. Vaddå? Ska vi inte få någon mat längre? Hon pratade även om att Katla skulle börja vänja sig vid att vara ute och att "öppna upp kattluckan". Jag har då ingen lucka att öppna! Matte säger så konstiga saker ibland.

Jag och lillhusse myser. Matte sa att jag började bli fläskig!!! Ska hon säga....

"Det här ska inte du höra brorsan"

Katt-tetris? Sista kvällen för småsyskonen....men det visste dom inte då. Men jag tror att mamma anade något för hon myste extra länge och tvättade och tvättade på dom.

Vitöra och Björnen...numera kända som Rocky och Lizzy!

Vi hörs! / Hicke

35 dagar kvar.

Har väl inget superspännande att berätta. Men en glad nyhet är att Björnen och Vitöra har fått ny familj, hämtas förmodligen på torsdag. Det är innebandykompisar till P som tar båda två. Det är både lite sorgligt och skönt. Dom är rätt bråkiga.... hänger i gardinerna, välter saker, spiller ut vatten över halva datarummet osv. När dom åkt så kan vi börja vänja Katla vid att vara ute och så småningom öppna upp kattluckan igen.

Annars så rullar livet på... var på stan idag med syrran, hon köpte en ny bikini och jag ett par nya bikinitrosor och några tröjor till barnen. Samt lite saker till husapoteket. Och på tal om det..måste man ha intyg på As medicin när vi ska resa? Han äter ju concerta...måste man ha på all receptbelagd medicin? Måste kolla upp det. 35 dagar kvar till avresa!! Snart måste man få börja packa ;)

Faller fritt.

Tunna som gryningsdimma, slingrande uppåt över en rosafärgad himmel.

Som lätta krispiga snökristaller i gatlampans sken, gnistrande vackra men förgängliga.

Jublande, stigande som en lärkas glada drill eller som fuldans i köket en vanlig torsdag.

Tröga, trista och sega som tuggummi, vardagslunk.

Vassa, stickiga, pilsnabba små fragment, som en iskall vind runt knuten.

Flyger hit och dit, vart ska vi gå?

Svarta, ångestfyllda, tvivlande, inte kan väl jag?

Höstlöv som lämnar sin trygga plats på grenen.

Kastar sig ut i en virvlande dans, snurrar, flaxar, gör en piruett.

Landar mjukt på livets stig.

Vart den nu bär?

Mina tankar.

När tiden är mogen

och allt känns rätt.

När hjärtat sjunger

och allt går så lätt.

Då gör jag det bara.

Tar ett kliv rakt ut.

Och faller fritt.

Lite lätt irriterad.

Var bara tvungen att stanna och knäppa kort här igen....så himla vackert! Tänk om man bodde med sådan utsikt, vi har visserligen en liten sjö utanför köksfönstret men den bjuder inte på sådana här vyer. Skulle vilja få göra mig lugn och njuta av sådant här...sitta stilla och njuta av stunden. Nä...snabbt knäppa några kort, andas tre gånger och sen åka till jobbet. Klicka gärna på bilden för att se bättre.

Och vid jobbet såg det ut såhär...tallen är samma som brukar vara med på mina "fönsterbilder".

Fick massage av JK idag, som vanligt skönt och välbehövligt.

Hämtade barnen och blev både arg och besviken.....vill inte gå in på det här. Men känner att ett samtal till skolan är på sin plats. Försökte gå av mig ilskan med en kort promenad med raska steg....hjälpte inte. Lagade mat och blev mätt...hjälpte inte. Såg på Bonde söker fru....hjälpte inte. Åt en bit choklad...hjälpte inte. Lite arg/irriterad än. Får se om det hjälper att sova :)

Alla utom Vitöra delade på köttfärsresterna.

Rättviksmarknad 2011.

Igår var det fullt upp här hemma. Barnen skulle på skoldisco och vi skulle få besök. Först blev det tacos och sen fick barnen duscha så allt sånt var klart. M och B kom, vi fikade goda muffins, tack för dom! Sen tog dom Grålle med sig hem, jag hoppas att det har gått bra och jag ska skicka ett pip och kolla läget :) Barnen åkte på disco men efter en halvtimme fick jag hämta en ledsen J :( En äldre kille hade retats, musiken var för hög, ingen märkte att han var ledsen osv. Jag pratade med honom i bilen men han ville inte vända och gå in igen. A hade iaf haft en bra kväll när jag hämtade honom efter två timmar.

Idag hämtade jag och barnen upp min mamma och så åkte vi till Rättviksmarknad. Hade tur och fick parkering nära marknadsområdet. Direkt på parkeringen så träffade jag G och B som jag var mycket hos då jag bodde i Bjursås. Roligt att se dom :) Vi gick omkring på grusplanen först innan det kom så mycket folk. Och barnen började med att åka karusell.

Kallt men roligt.

Vi handlade lite strumpor, leksaker, whiskeynougat, en svampkorg, jättefina sängkläder, plastpåsar, glasswienerbröd en del annat och såklart munkar till " på vägen hem fikat". Mitt i korvätningen ringde JL och sa att han kanske visste någon som ville ha en kattunge, det vore kanon! Hoppas dom vill...Längre ned mot centrum har dom en till "tivoliplats" och barnen ville åka en till karusell och det fick dom. När vi stod där så såg jag två killar med varsin skylt som sade: Gratis kramar. Och det gick en del människor fram och kramade om dom. Funderade på varför dom stod där. ... var det ett sätt att sprida något slags information eller något? Men det verkade inte så. Jag gick fram och frågade varför dom gjorde det och fick svaret jag hoppades på :) Att det behövdes mera kramar! Och det har dom ju helt rätt i. Dom stod alltså där och bara spred trivsel och kramar, underbart. Och det är glädjande att se att folk faktiskt vågade gå fram och få en kram utan någon anledning alls...ingen svensexa eller möhippa eller liknande. Bra jobbat killar!

Erik och Viktor, glädjespridare :)

Vi började tröttna och drog oss mot bilen, träffade på A som fick en kram såklart, inspirerad som jag var :) Sen åkte vi hemåt. Stannande i Sörskog, bredvid där jag bodde förut, och fikade upp våra munkar. Dom ( läs skidåkarna) hade fått så fina omklädningsrum med duschar och en liten vallabod. Hemma igen så försvann barnen upp på sina rum och nu leks det för fullt. Jag har lätt huvudvärk och funderar på att krypa ner bredvid P som sover sin skönhetssömn inför ännu ett nattskift. Fast klockan är bara 15.18...sover jag nu så kommer jag väl aldrig i säng ikväll.

Nobels litteraturpris.

Livskrafter uppmärksammade att Nobels litteraturpris i år gick till svenska Tomas Tranströmer. Hon har lämnat några citat av honom och ett bet sig fast direkt :

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta." / Tomas Tranströmer.

Ibland kan det vara bra att se förbi den smyckade ytan, att upptäcka djupet i en annan människa.

Mina tankar till er...ni vet vilka ni är. *kram*

Tio små negerpojkar....

Sista mysstunden med alla kattungarna.....

Den här har jag visat förut....men den är så skön :) Hicke har blivit så stor, han väger redan 4 kilo.
Grålle, som ser väldigt lömsk ut på bilden, ska åka till sin nya familj på fredag.....

....och Blixten åkte redan förra fredagen. Han mår enligt uppgift bra och trivs i sitt nya hem.

Men Vitöra och Björnen har fortfarande ingen som vill ta hand om dom. Det börjar bli dags att lägga ut en annons på Blocket. Ville helst slippa det. Våran egen Katla klättrar just nu omkring bakom mig i stolen...lite rädd att hon ska hoppa upp på ryggen på mig. Nej...hon tog tangentbordet istället :)

Funderingar om livet. Del 2.

"Var dag är som en gyllne skål, till brädden fylld med vin, så drick min vän, drick sol och doft ty dagen den är din" - Nu grönskar det.

I förra inlägget pratade jag om att man skapar sitt eget liv utifrån vad man tänker och hur man agerar... Lagen om attraktion. Vi borde kanske alla leva efter Den Gyllene Regeln:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

För enligt attraktionslagen så kommer allt du sänder ut tillbaka till dig, mångdubbelt. Så om du ler mot kassörskan och säger något snällt, tex att hon är fin i håret. Då blir hon glad och säger eller gör något snällt mot någon annan osv...och all godhet i den kedjan ska alltså komma tillbaka till dig. Bra va? Och enligt a- lagen ( fniss, inte det A-laget ) så kan du beställa vad du vill av universum. Bara be om det du vill ha och tro att du kommer att få det...då måste a-lagen ge det till dig. Men....vänta lite nu....är inte det samma sak som att be till Gud? Samma sak där ju..man måste TRO för att det ska funka. Intet är nytt under solen.... Sen kan man välja att tro på vad man vill, det viktiga verkar ju vara att TRO. Tro att du är värd det du önskar dig, det du drömmer om :) Inte alltid lätt....men väl värt ett försök. Många vittnar om att det fungerar.

Men jag tror fortfarande att vi har bestämt dom större grejerna i livet själva i något slags "mellanliv". För inte fan har ett litet oskyldigt barn hunnit tänka så fula tankar att det måste dö i tidig ålder eller sitta i rullstol eller ha andra handikapp. Varför väljer då någon ett sådant liv? Ja...jag vet ju inte....såklart. Men kanske väljer man ett liv med någon sorts handikapp för att man behöver lära sig att ta emot hjälp av andra. Kanske är det stora själar som dör i olika katastrofer för att vi andra ska lära oss något av det? Vem vet? Vi tycker att ett liv är långt..... men det kanske det inte är...i ett annat perspektiv.

Nu tycker nog en del att jag tänker knasiga tankar..ja..kanske. Men dom är mina :) Ungefär som när jag sa att jag inte ville ha ett jobb. Att jag ville få njuta av livet utan att vara på arbetet hela dagarna. " Men hur ska du klara dig då, då?" var frågan jag lite spydigt fick. Man måste ju arbeta för att få pengar och kunna klara sig. Jag undrade om man måste kunna klara sig...om ingen arbetade mer än någon timme om dagen eller kanske bara en dag i veckan. Eller ett år av hela sitt liv. Om alla hjälptes åt? " Jo, det skulle se ut det" Ja...det skulle det verkligen! Tänk vad skönt...för ALLA. Att slippa springa runt i ekorrhjulet och istället njuta av vad livet har att erbjuda istället för att jobba....för att kunna klara sig. För så är det ju oftast nu, tyvärr.

" Gryningens ljus gör daggen till kristall, morgonen ligger stum. Tankarna flyr långt från det som kräver mer, till min längtans gömda rum" - Längtan/ Nordman

Funderingar om livet. Kanske del 1 :)

Bilderna i det här inlägget och förmodligen i nästa har jag tagit vid olika tillfällen under veckan. Jag kan helt enkelt inte låta bli att visa er dom. Ibland är livet så vackert. Och är det inte meningen att det ska vara så jämt? Men ibland blir man väldigt trött på alla positiva människor... kan man få krypa in under en sten ifred? Utan att någon klämkäck person står där och försöker locka fram en? Jag tror att vi behöver få släppa fram ALLA känslor, men sen så behöver man ju inte fastna i eländet. Lättare sagt än gjort....jag vet. Av egen erfarenhet.

Ibland när det känns tungt så får man försöka hitta något ljust i allt det mörka. Jag blir väldigt tungsint ibland och funderar på vad som är meningen med alltihopa. Varför är vi här? Varför dör människor helt i onödan, i katastrofer, olyckor och många gånger alldeles för tidigt.


Jag läser ju en massa.... Jag har tre böcker som alltid ligger vid min säng, det är Leva med glädje av Sanaya Roman samt Hemligheten och Kraften av Rhonda Byrne. Alla tre handlar eg om att vi skapar vårt eget liv. Att det man sänder ut får man tillbaka, Lagen om attraktion. Många negativa tankar ger mera negativitet i ens liv och tvärtom. Men samtidigt så tror jag på att vi någonstans redan har bestämt delar av vårt öde.

Följ med! Livet är inte farligt....

Jag läste i en tidning, som heter Nära och som handlar om all slags andlighet, en teori/uppfattning/budskap om vad som händer när man dör. Att man först träffar nära och kära, med betoning på kära, dumma släktingar/bekanta göre sig icke besvär :) Sen får man träffa sin personliga guide, som ALLA har, och gå igenom sitt liv, varför det blev som det blev och om man har uppfyllt det man skulle göra/ lära sig. Sen får man träffa sin "studiegrupp" med själar som man valt att utvecklas tillsammans med, inte nödvändigtvis dom man levt ihop med. Utan själar som är på samma nivå som en själv. Och så bestämmer man sig för ett nytt liv, vad man behöver lära sig och utveckla hos sin själ. Jag tror det stod att syftet var att till slut uppgå i "Källan", vad det nu är? Ett slags nirvana. Det låter på något sätt hoppfullt...att man har flera chanser och att allt inte bara tar slut. Nu har ju jag aldrig trott att man bara lever en gång.... men det är en skön tanke tycker jag. En studiegrupp.... att man är något mera/större än "bara" en människa...att livet är en slags skola skapad för större ändamål.

"Ge mig styrka, ge mig mod och kraft som en flod"

Puh! Det där var många stora funderingar som ville ut.....jag får sätta mig ner och vila en stund. Återhämtning är bra...inte bara flänga runt och göra saker hela tiden utan uppskatta även det lilla, det vackra omkring oss. Jag ska strax åka och hämta J som är på kalas. Det kommer mera bilder och funderingar...kanske ikväll eller imorgon. Ha det så gott där ute!