Imbolc.

Jädra tekik att strula...nu är jag inte alls på humör att skriva nån blogg...skriver väl lite då.

P har ju fyllt år...gjorde marängbotten och fyllde den med karamelliserad mjölk, grädde och banan. Sjukt gott!

Äkta makar...eller Bondamaryllis om man så vill.

Jag har haft nån healingkund, en vän har varit hit och hjälpt mig med bokföring och min vän L med dotter har varit hit och hälsat på. Sånt är trevligt. :)

Jag har firat Imbolc med en nymåneceremoni, tjuvstartade nån dag innan. Både Imbolc och nymånar är bra tillfällen att blicka framåt och planera för framtiden. Man brukar säga att vid Imbolc ligger allt redo i marken, färdigt att födas fram på våren. Symboliskt....i Moder Jords livmoder. Läste någonstans att Imbolc betyder ungefär "i magen". Den här tiden kallas även för Gnistan....den första lilla livsgnistan vaknar till liv långt där nere i jorden. Och visst kan man känna det, att det vänt, fast marken ännu är frusen och dagen är kort.

Imbolc firades från början till gudinnan Brigids ära, en ljusfest, att det nu vänt och blev ljusare. Sen kom dom kristna och tog över dagen, som så många andra gamla högtider. Och dom firade istället ett helgon, St: Brigid, såklart. Här firar vi Kyndelsmäss efter engelskans Candlemass. Kyndel är ett gammalt ord för ljus. Googla gärna om du är intresserad av Imbolc eller Candlemass...det är ju mera invecklat än mina korta rader. :)

För mig går Imbolc i vitt och silver, precis som naturen ska göra den här tiden.