Långt bort...eller nära...

Stockholm...ca 2 timmar och 45 minuter bort...det är en bit att åka. Men det är mycket närmare än Berlin och Paris och ligger dessutom i det land jag kallar mitt. 

Fruktansvärt....man fattar inte att det händer här, ser sina vänner kryssa i på facebook att dom är "safe" och andra vänner erbjuda sängplats om någon behöver. Det blir så verkligt då. 

Samtidigt så...varför skulle vi skonas? Det kan ju lika gärna hända här.... Det vet vi av erfarenhet, kommer aldrig glömma den där dagen på jobbet, vi jobbade extra en lördag och lyssnade på radion om dödsskjutningar i Falun. Va här? Ja här.... I en del länder är det vardagsmat med div hemskheter och vi blir avtrubbade av all rapportering i media. Men så plötsligt skakas vi om, folk pratar med varandra på ett annat sätt, händer sträcks ut och hjälp erbjuds....vackert mitt i allt det hemska. 

Vi behövde något annat en stund och åkte ut i skogen.

Blåsipporna står dock i rabatten och inte i skogen. Våren...är inte längre långt borta utan nära...kanske tom här?

På hemmaplan har vi andra kriser...vår lilla Franz har inte synts till på flera dagar. Han brukar alltid komma hem till natten. Ute och vandrar, överkörd, tagen av ett annat djur eller? Jag har försökt få kontakt med honom men det jag har fått till mig är ett träd och en räv. Bad om hjälp av min djurkommunikationslärare....hon sa samma sak, varit i ett träd, skrämd av en räv, men absolut vid liv. Hon såg honom under ett hus, rädd att komma fram och lite osäker på vägen. Vi har letat och ropat men inte sett ett enda spår. Vart är du Franz...nära eller långt borta?  Kom hem snälla du, vi längtar.

För övrigt så var jag och J på bio idag, vi såg Vaiana med min vän L och hennes yngsta dotter. Gillade filmen.