lördag 1 april 2017

Livet liksom...



....det bara rullar på...och man vet aldrig när det plötsligt tar slut. 
Här i Hunsen har livet inte bjudit på några större överraskningar i jobbveckan....haft nackspärr och ont i nacke och axlar. Vilat, gått promenader och rört mig lagomt nu dom lediga dagarna. 
Idag var jag och barnen till Valbo....dyrt blev det. Men vi fick en massa bra saker med oss hem, även jag för en gångs skull.






Pysslat lite....det blev en bönefjäder.



Ostara eller Löftet...altaret går i grönt och gult. Gärna en kanin eller hare och varför inte några ägg? Fjädrar fungerar också bra och lite färsk grönska. Hos mig blev det blåbärsris och krokusar. Den här högtiden handlar om att allt är på väg.... det som bara var en Gnista förut börjar nu ta form, ett Löfte om något. 




Franz gäspade stort ute och senare hittade jag den lilla livsnjutaren på rygg i solen i en fåtölj.



Min mamma tände alltid ett ljus när någon anhörig eller vän hade gått bort och nu gör jag likadant. I helgen fick vi tyvärr tända för min ena morbror som gått vidare. Undrar just hur mycket bus han, moster och mamma hittar på nu? Kanske pratar dom rövarspråket med sin mamma och deras moster? Tankarna för mig till egna barndomsminnen och sådant som mamma har berättat. Genom mina tankar så finns dom nära.   " Vi är bara en tanke bort"



2 kommentarer:

Tomas Varg sa...

Vilken otroligt vacker fjäder 👍🏼

Anonym sa...

så fint du skriver!