tisdag 6 september 2011

Ändhållplats: Annica.


Vilken konstig dag....började med två dödsbud. En som jag bara vet vem det är och en som jag jobbat med eller i närheten av under 20 år. Känns väldigt märkligt....och sorgligt. Vila i frid. Mina tankar till familjerna.
Sen två möten på jobbet som båda har med varslet att göra, det börjar verkligen sjunka in nu. Och ändå en massa flamsande och sjungande på maskinen.....
Efter jobbet hade jag tid hos PA. Ville dit och få lite vägledning. En spark i ändan fick jag! Och hon skulle fortsätta sparka :) Jag var tvungen att ta tag i mitt liv....hade nått ändhållplatsen på det här spåret, tom tåget hade vänt och åkt hem, det var bara jag kvar. Och jag sa att jag förmodligen dunkade huvudet i den där brädan som brukar sitta uppspikad i slutet av spåret i tecknade filmer, det var därför jag hade ont i huvudet så ofta. Och som vi skrattade åt den liknelsen :) För det är sant. Jag tycker att livet är rätt tråkigt just nu. Jag hade lite olika valmöjligheter och hon tyckte jag skulle ta och fundera på vad jag ville. För hon avslöjar ju aldrig riktigt vad hon ser.Hon sa också att hela fabrikens energi höll på att stagnera så därför skulle vi välkomna "lite rörelse i grytan". Vet inte om alla håller med om det... Vi pratade såklart om en massa annat också med det är för privat ;)
Handlade på hemvägen och hemma igen var barnen alldeles uppspelta och hade stökat runt i hela As rum. P fick en förfrågan om att jobba inatt så han har nyss dragit iväg. Och här sitter jag...

2 kommentarer:

Tomas Varg sa...

Ändhållplatser är skittråkiga ;)

Annika sa...

*kraaaaam*