Funderingar om livet. Kanske del 1 :)

Bilderna i det här inlägget och förmodligen i nästa har jag tagit vid olika tillfällen under veckan. Jag kan helt enkelt inte låta bli att visa er dom. Ibland är livet så vackert. Och är det inte meningen att det ska vara så jämt? Men ibland blir man väldigt trött på alla positiva människor... kan man få krypa in under en sten ifred? Utan att någon klämkäck person står där och försöker locka fram en? Jag tror att vi behöver få släppa fram ALLA känslor, men sen så behöver man ju inte fastna i eländet. Lättare sagt än gjort....jag vet. Av egen erfarenhet.

Ibland när det känns tungt så får man försöka hitta något ljust i allt det mörka. Jag blir väldigt tungsint ibland och funderar på vad som är meningen med alltihopa. Varför är vi här? Varför dör människor helt i onödan, i katastrofer, olyckor och många gånger alldeles för tidigt.


Jag läser ju en massa.... Jag har tre böcker som alltid ligger vid min säng, det är Leva med glädje av Sanaya Roman samt Hemligheten och Kraften av Rhonda Byrne. Alla tre handlar eg om att vi skapar vårt eget liv. Att det man sänder ut får man tillbaka, Lagen om attraktion. Många negativa tankar ger mera negativitet i ens liv och tvärtom. Men samtidigt så tror jag på att vi någonstans redan har bestämt delar av vårt öde.

Följ med! Livet är inte farligt....

Jag läste i en tidning, som heter Nära och som handlar om all slags andlighet, en teori/uppfattning/budskap om vad som händer när man dör. Att man först träffar nära och kära, med betoning på kära, dumma släktingar/bekanta göre sig icke besvär :) Sen får man träffa sin personliga guide, som ALLA har, och gå igenom sitt liv, varför det blev som det blev och om man har uppfyllt det man skulle göra/ lära sig. Sen får man träffa sin "studiegrupp" med själar som man valt att utvecklas tillsammans med, inte nödvändigtvis dom man levt ihop med. Utan själar som är på samma nivå som en själv. Och så bestämmer man sig för ett nytt liv, vad man behöver lära sig och utveckla hos sin själ. Jag tror det stod att syftet var att till slut uppgå i "Källan", vad det nu är? Ett slags nirvana. Det låter på något sätt hoppfullt...att man har flera chanser och att allt inte bara tar slut. Nu har ju jag aldrig trott att man bara lever en gång.... men det är en skön tanke tycker jag. En studiegrupp.... att man är något mera/större än "bara" en människa...att livet är en slags skola skapad för större ändamål.

"Ge mig styrka, ge mig mod och kraft som en flod"

Puh! Det där var många stora funderingar som ville ut.....jag får sätta mig ner och vila en stund. Återhämtning är bra...inte bara flänga runt och göra saker hela tiden utan uppskatta även det lilla, det vackra omkring oss. Jag ska strax åka och hämta J som är på kalas. Det kommer mera bilder och funderingar...kanske ikväll eller imorgon. Ha det så gott där ute!