Mammas begravning.

Så var dagen här...dagen som ingen vill ska komma. Mammas begravning.

Det gick bra på morgonen sen hade jag en ångestperiod då jag inte, inte, inte ville åka iväg och sen var det bara att klä på sig och åka. Vi var i gravkapellet på Svärdsjö kyrkogård och det blev en fin begravning. Prästen Gerhard Paping gjorde det jättebra, han höll en lätt och ljus ceremoni utan att ta udden av det högtidliga. Vi hade valt att ha A whiter shade of pale som första musikstycke för mamma brukade säga att hon skulle ha "Blå hallen" på sin begravning. Vi sjöng två psalmer, Härlig är jorden och Jag lyfter ögat mot himmelen, den senare var mammas favorit psalm. Vi hade en solist, Lena Halvars- Hedman som sjöng två låtar av Lasse Berghagen, Som en blänkande silvertråd och Du är för alltid en del utav mig. Jag tror inte ett öga var torrt när hon sjöng. Slutmusik var Gabriellas sång. Jag tänker återkomma till musiken senare.

Det var såklart värst att gå runt kistan och ta farväl, alla barnen hade kort som dom lade dit. Efteråt så var vi på Trollnäs och fikade och pratade. Det var många som hade lämnat gåvor till olika minnesfonder. Tack till er alla. På hemvägen stannade vi till vid graven där dom hade lagt ut blommorna. Några av oss fortsatte hem till pappa där det bjöds på smörgåstårta och dricka. Det är ju roligt att träffas, synd bara att det är ett sådant tråkigt tillfälle.

Familjens hjärta till mamma som jag var med och bestämde lite till. Den skulle vara vit, grön och lite blå. Jag hade velat ha liljekonvaljer men det är dels väldigt dyrt för en ynka liten kvist och just nu halvsvårt att få tag i men som ni ser så har hon petat in några ändå :) Som kistdekoration hade vi tulpaner i olika färger. Det fanns flera fina uppsättningar men det känns lite fel att visa bild från kapellet eller på graven.

Musiken igen då... På måndagen innan hon gick bort så hörde hon en låt på radion och sa : Hör, det är blå hallen 64. Nä, sa syrran, det där är forever young med Alphaville. Ja, det är det ju... men du vet vilken jag menar sa hon till pappa, den ska jag ha på min begravning.

Som vi undrade! Blå hallen? Jag sökte och letade men hittade inget. Den skulle ha varit med på en nyårskonsert från Blå hallen kom pappa på. Jag frågade en vän på FB som är duktig på musik om han kunde komma på vilken det kunde vara. Var in på en sida med begravningsmusik för orgel och den första låten på listan var A whiter shade of pale. Jag lyssnade och tänkte att det måste vara den. Syrran höll med. Någon dag senare fick jag svar av min vän att det enda han kunde gissa på som hade någon likhet med forever young var A whiter shade of pale :) Pappa höll med, det var den, fast jag tror den kom 67, men hon hade väl blandat ihop årtalen. Så den blev det, hon hade ju själv önskat den och Gabriellas sång från filmen Så som i himmelen . Mamma valde Gabriellas sång till farmors begravning och sa att den skulle hon också ha. Jag hade velat ha den med sång men A-C sa att hon inte skulle stå ut då, att hon inte skulle orka höra den. Och så kan det nog ha blivit för Lena sjunger så vackert. Istället sjöng hon Berghagen låtarna som ju också passade väldigt bra, dels textmässigt dels att mamma faktiskt kände Lasse. Dom umgicks i samma gäng när dom var yngre. Sen har vi psalmerna och där blev det den klassiska Härlig är jorden och som jag skrev mammas favorit Jag lyfter ögat mot himmelen. Som kanske kan ses lite som en barnpsalm men Gerhard tyckte absolut att vi skulle ha den om hon tyckte om den. " Vi är alla Guds barn" som han sa.

Så vi är väldigt nöjda...musiken har en mening för oss och är inte bara vald för att den är vacker.

Just nu känner jag mig lite tom....men jag vet ju att sorgen är inte över för att begravningen har varit. Tack till er alla som var med. *kram*