Bergskristaller, nån blomma och solen.

På söndagmorgon regnade det... riktigt jämngrått. En såndär dag då man tror att solen aldrig kommer att visa sig igen. Men enligt väderappen i mobilen så skulle det spricka upp senare.  Så jag och min kollega M fullföljde våra planer på stenletning och drog till skogs. Jag var pissblöt om byxor och skor redan innan vi kom fram till rätt plats, regnet strilade ned. Men vi var vid gott mod, sköt in ryggorna i skydd under en liten gran och skred till verket. Vi petade och letade, krafsade och rafsade, bände bort mindre stenar och jag låg till slut halvägs in under en gran. :) Hittade mest smått denna gång men det gör inget. Det är så roligt och lite spännande, tänk om jag hittar ett fint exemplar. Det slutade iaf att regna efter ca en timme och på slutet sken faktiskt solen.  Började känna mig lite slut och insåg att vi inte hade druckit eller ätit särsklit mycket. Det blev matpaus och vi bytte ställe. Men där kändes det trist...vi petade lite håglöst och sen beslöt vi oss för att åka hem. Det blev en nog lång dag ändå innan jag var hemma igen. Vi plockade dessutom kantareller medan vi gick mot bilen. 

Rotar under en rot.

Tallört. Beklagar att fokuset på bilden är helt fel men jag hade lite bråttom. 

Några av dom bergkristallspetsar som jag hittade. Här är dom inte rengjorda.

Magi! ;) Stenen är en labradorit

Annars så händer det inte så mycket... jobbar och ska tom jobba extra den här veckan. Jag som är så trött...

Äter för mycket godis och fika, blir så trött på mig själv men jag orkar inte ens bry mig när jag skäller på mig själv.

Planerade saker blir inställda, jag tar fel på dag eller klockslag, har ingen översikt över vad som ska göras hemma den här veckan osv...

Gul tigerlilja.

Årets första luktärt.

Och alldeles oavsett vad vi människor hittar på...så gör vårt klot sin bana runt solen. Och vi säger att solen går upp eller ned...och vackert som sjutton kan det vara.