...fast eg var dom mååånga fler. Men det "läskiga"häftet innehöll 181 frågor.
Ja, det handlar alltså om vår utredningsvecka på Habiliteringen.
I måndags var jag och Peder dit på föräldrasamtal med utredande psykolog B. Och fick en jädra massa häften med en jädra massa frågor i.
På tisdagen var jag och Amadeus dit för två stycken entimmars pass. Han var så duktig och koncentrerad. Vi hade avbrott för lunch som vi åt på McDonalds...på As begäran. Och även där var han lugn, annars är det ett ställe där han kan balla ur. Nu gick han själv fram till kassan och bad att få byta sin Hello Kittyleksak till en Spiderman istället. Vi var in på Ica maxi efteråt och då var orken slut, väldigt jobbig och han somnade i bilen hem.
Onsdagen var vi lediga från Hab.
På torsdagen var det dax igen, nu bara en timme. Inte lika koncentrerad men jätteduktig.
Sen var vi ner på stan och fikade, mumsigt. Kollade snabbt på kläder, hittade en skjorta som han kan ha på avslutningen och en slips med dinosarieskellet på :) Somnade i bilen.
Så idag, fredag, dax för domen. Skulle det bli någon diagnos?
Först visade hon testresultaten. Höga poäng på dom verbala och logiska testen, som väntat. Lite lägre på snabbhetstesten.
Arbetsminnet dippade han neråt på men inte så mycket som hon hade trott. Gick att träna med tex memoryspel.
Och diagnosen då? Jo, han uppfyllde kriterierna för ADHD. Även om han ju inte alls uppvisar dom "värsta sidorna" av ADHD.
Vad innebär det för oss då? Ja...det vet vi inte riktigt än men vi skulle på ett läkarbesök i höst och även träfa en kurator. Vi skiter ju eg i diagnosen, vi vill bara veta/ lära oss hur vi ska bemöta honom och hjälpa honom att klara av livet lite lättare.
När vi pratat klart kom hans fröken och två till från skolan och fick samma info och då blev det lite mera praktiskt prat. Hur skolan kan hjälpa till osv.
Känns skönt men ändå underligt. Hur kan man eg ställa en sådan diagnos utan att se hur barnet fungerar i skola, hemma osv? Och hon frågade ju inte A någonting om hur han känner när han blir arg tex. Dom baserar ju det på våra svar på frågorna och på hans testsvar.
Mmmm....nu är det gjort iallafall.
Öppna ej detta så herrarna ser’et!
20 timmar sedan
4 kommentarer:
*kramar om i massor*
Som du skriver själv... diagnosen spelar ju ingen roll.
Men nu vet ni och skolan hur ni ska bemöta honom.
Att man liksom inte blir arg på fel saker.. då han inte rår för det.
*kraaaaaaaaaaaaam*
Åh hoppas att han får den hjälp han behöver! Det är svårt nog ändå att vara förälder. Vi tänker på er Kramar i massor från Linnea-maria, Johan och Adam
PRECIS!
En ADHDdiagnos är i mångt å mycket en pappersdiagnos som bygger på olika svar som man får när man frågar föräldrarna om barnet.
Vissa saker ser dom jättesnabbt när dom träffar barnen korta stunder, men barnen är ju på okänd plats och är mycket medvetna om att dom testas, så jag tror att allt man berättar om barnen säger mer.
Men jag är förvånad, vi har fått besök i skolorna å lärarna har fått svara på alla "181" frågorna oxå, utifrån hur dom ser på ungen.
Några tips verkar du inte behöva.
Du skriver ju själv "vi skiter egentligen i diagnosen", å det tycker jag är det bästa.
Det är som en allergi, ni behöver veta för att lära er vilka situationer som kan va jobbiga för A, så ni antingen kan undvika dom, eller hitta nya taktiker för att klara dom.
Det finns massor med tips, allt från att åka å storhandla till att träffa släkt å vänner.
Huvudsaken är att man vet så man ställer anpassade krav på ungen å inte presser på för att "sånt här ska dom klara".
Varje ADHDperson är unik, så det gäller bara å va lyhörd.
Sen kan ju faktiskt medicinerna göra underverk.
Jag har ju goda bevis på det här i huset, både hos mej själv å bland barnen.
KRAM
Som Ulle säger...lärarna HAR svarat på samma frågor men ingen har varit ut i skolan. Hon som gjorde utredningen var ju inhyrd från Västerås och hade flera barn att jobba med.
Skicka en kommentar