Kräkor och tacksägelse.

Fredagen var som sagt en tung dag med begravning men det hindrade inte mig från att hoppa upp ur sängen runt 06.10 på lördagsmorgonen. Jag började min dag med att glad i hågen gå ner i tvättstugan.... vänta... nu ljuger jag ju. A kom och lade sig mellan oss i våran säng runt midnatt, hade läskiga fantasier. Katla på magen och Hanna vid fötterna, som upplagt för en natts dålig sömn. På morgonkvisten kom J och knölade ner sig på den decimeter som jag hade kvar på min sida. Han vände och vred sig, suckade och höll på. Vad är det, sa jag. Mamma....jag måste berätta en sak... jag har kräkts i min säng. Men varför säger du inte det på en gång då? Han låg i säkert 15 -20 minuter innan jag frågade vad det var. Så det var bara att gå upp och ta reda på hur illa det var. Ner med eländet i tvättmaskinen och försöka sova en stund till på soffan. Kanske en kvart innan båda barnen var uppe. J kräktes tre gånger till men det var så lindrigt... undrar om det verkligen var magsjuka eller om det bara var spänningen från fredagen i kombination med för mycket fika. För han piggnade i snabbt och åt som vanligt senare på dagen.

Jag och barnen såg på melodifestivalen, P jobbade. När jag skulle sova så gick det bara inte... ögonen svämmande över hela tiden. Satte mig i fåtöljen i månljuset en stund, det lyste så fint på isen.

Så här knasig blev månen när jag försökte fota den.

Idag så lämnade jag barnen själva hemma medan jag, syster, hennes C och pappa åkte till kyrkan. Man "ska" ju det när det är tacksägelse för den avlidne. Mamma var alltid noga med sådant. Våra morbröder med fruar var också där. Efteråt var syrran, C och jag med in till pappa och pratade lite. Han passade på att bjuda oss på smörgåstårta och tårta så han slapp äta upp alla rester själv :) Jag skulle åka och handla men hade glömt plånboken så jag åkte hem och hämtade den och tittade till barnen. Dom spelade tv-spel och hejade knappt.

Efter handlingen så blev jag trött men har tvättat, gjort mat, kastat några blommor och sånt där ni vet. Har ingen lust men måste väl försöka hålla efter lite. Min axel värker så mycket att det är löjligt...jag försöker skita i det.

Någonstans därborta bakom mörkret och snåren..... verkar ljuset finnas.