Kurs och magont.

På lördagsmorgonen styrde jag kosan till Storvik för att förkovra mig i djurkommunikation. Det var en fortsättningskurs med mycket praktiska övningar hos Kia Enbarr på Silvermåne. Vi var en trevlig grupp på sju kvinnor, åtta med Kia,  som började dagen med att tala om vilka förväntningar vi hade på kursen och vad vi ville ha hjälp med. Sen hade vi distansläsning på varandras djur och lunch innan det var dags att träffa lite djur. Först var vi runt till några grannar till Kia och några pratade med katter och några med hundar. Jag tyckte det gick riktigt bra, jag har knappt hållit på alls sen förra kursen ju. Efter det så åkte vi till Gästrike katthem i Valbo och pratade med katter. Min hette Moses och var helt underbar, hade gärna adopterat honom. Men mina katter hade nog inte gillat det...helst inte Katla.

Vi avrundade dagen med att gå ut och äta thaimat, och jag som redan hade lite ont i magen skojade och sa att det blev nog fint tills imorgon. 

Nästa dag samlades vi åter för lite samtal innan vi åkte till ett stall. Även där gick det bra för mig och det är så roligt att få höra att djurägaren känner igen sitt djur på min beskrivning och att informationen jag får från djuret är rätt. Lite mat och prat och ut igen. Den här gången träffade vi ett helt gäng med hundar. Det blev en utmaning...samma ägare till fem av dom och vi tog varsin hund med oss och satte oss lite avskilt från varandra men ändå inom någorlunda synhåll. Min tik varvade mellan att vilja klättra upp i min famn till att dra i kopplet och vilja gå till matte. Så jag gick bort med henne igen, vi gosade en massa sen istället, när jag var klar. Den läsningen gick ok, det jag sa stämde men hunden var väldigt fladdrig och ostrukturerad :) 

Nästa stopp var en gård med hästar, hund och katt, bara att välja vad man ville prata med. Men jag avstod, började få huvudvärk och magen plågade mig. Varje gång vi åkte bil fick jag knäppa upp byxorna för det gjorde så ont. 

Vi åkte tillbaka, pratade, reflekterade över kursen, tackade för oss och jag åkte hemåt. 

En jättetrevlig helg, bra upplagda träningstillfällen och en skön grupp. Tack!

Måndag...ont i magen. Jag har under hela tiden fått gå på toa men det har inte lindrat något. Bäst om jag har legat  och värst när jag har gått eller böjt mig ned. Besvärligt att jobba. Tyckte på tisdag morgon att det var lindrigare men på jobbet kändes det illa igen. Ringde VC som tyckte att jag skulle kollas upp. Fick en tid på em men åkte hem vid lunch, orkade inte mera.

På VC så klämde och kände läkaren, frågade en massa och det togs prover. Sänkan var förhöjd så nått var det. Men hon tyckte att det satt för högt för gynrelaterade besvär eller blindtarmen och för lågt för att vara gallan. Ville att jag skulle åka in till akuten. Nej sa jag, inte idag, värdelöst att sitta där på kvällstid, helst när jag gick upp 04.15 . Hon förstod mig. Vi bokade en ny tid till idag på morgonen. Om jag lovade att åka in om det blev värre eller om jag fick feber. Och det lovade jag såklart.

Så i morse gjorde jag mig klar, plockade blommor till  mamma, hennes födelsedag idag, lungt och skönt på kyrkogården.

In på VC, klämde och kände, nytt stick i fingret. Som visade högre värde än i går. Fick en akutremiss och åkte hem för att plocka med mig lite saker. P skjutsade in mig till akuten. Jag kom snabbt in och fick ta nya prover, stick i armvecket. Fult stick. Väntade lite. Fick komma med till kirurgakuten och fick ett rum. Väntade. Läste i min bok. Ung trevlig läkare kom in och klämde och kände, hon tyckte lika som den förra. Gick ut och pratade med kollegor. Kom in igen och sa att jag skulle få dricka kontrastvätska  och få nål, röntgen bokad till 14.15. Väntade, läste. Ingen kom. Väntade. Var i väg och kissade och frågade en tjej ang vätskan. Efter en stund så kom hon och hade tillbringare med sig. Sa: visst hade du röntgen till 14.15? Ja sa jag. Ja, men då är jag ju bara nån minut sen sa hon. Jag såg nog ut som ett frågetecken för hon sa att man skulle börja dricka vätskan två timmar innan. Jaha sa jag, det visste inte jag och då såg hon frågande ut. Har ingen berättat hur man ska göra  sa hon. Neeeeej... Men jag fick min vätska i alla fall och efter ca en timme kom ännu en tjej och skulle sätta nålen. Hon misslyckades och nu hade jag två fula blåa stick och ont i armvecket på ena sidan. Hon vågade inte prova på andra sidan utan en annan kvinna kom in och gjorde det, hur snyggt och snabbt som helst. Väntade, läste, drack och kissade. 

Klockan tickade på...ingen kom och sa något ang röntgen. 14:06 frågade jag en kille i korridoren om jag skulle gå själv eller om någon hämtade mig. Nej då, nån kommer sa han. Och det gjorde det, swisch så var vi på röntgenavdelningen. Väntade en kort stund, en sköterska undrade om en annan kvinna som kved i en säng kunde gå före mig? Men självklart, ...borde hon inte ha tagit det beslutet själv? Så var det min tur, ligga i vaggan, få mera vätska genom nålen och uppleva den märkliga känslan av att bli varm i kroppen och känna som om man kissar på sig. Hur kan det bli så? Röntgen snabbt avklarad, lotsad tillbaka av två ungdomar som sommarjobbade som just det, ledsagare mellan avdelningarna. På rummet igen, väntade, kissade, läste, väntade, väntade, läste, halvsov, började tröttna. Hungrig. Tittade på klockan 16. 30. Bestämde att om ingen hade kommit till kvart i så skulle jag ringa på klockan. Med nån minut till godo så kom samma läkare in och sa att det inte var blindtarmen, den var inte påverkad alls. Utan det var fettet  ( och kanske nån hinna, jag minns inte )som ligger runt tarmarna för att skydda dom som hade vridit sig på något sätt. Alltså inte tarmvred eller tarmficka heller. I nuläget gjorde dom inget eftersom jag inte är så påverkad av det. Dvs, får gå på toa, ingen feber och allmäntillståndet kändes ok. Men om det inte blev bättre eller om det blev klart sämre så skulle jag såklart söka hjälp igen. Hon gick och in kom en sköterska som plockade bort nålen, jag packade ihop mina få saker och gick ut. P och A hämtade mig.

Och nu sitter jag här...med ont i magen. Skönt att veta att det inte är nån fara för brusten blindtarm rätt som det är och att det inte är stopp någonstans. Men...kommer det att gå över snart? Jag vill inte vanka fram som en anka hela min semester och ha ont. Jag skulle ta det lugnt och vila...men kommer det att hjälpa?