Passa er för burar!

Jag säger bara en sak...burar, passa er för burar! Jag hade nästan förträngt det men när matte plockade fram burarna igen så kom allt upp till ytan igen. Jag ska ta det från början... En dag stod det två burar i rummet där vi får mat, inget konstigt med det.Fast just den här dagen hade dom visst glömt att ge oss mat. Husse stoppade in mamma i en bur och mig i den andra och bar ut oss till bilen. Vi åkte ganska länge innan vi stannade och jag hörde att matte klev in i bilen. Sen åkte vi igen, jag och mamma mjauade lite med varandra. Vi stannade igen och matte bar in burarna i ett litet rum som luktade både hund och katt. Sen kom det en tant och hämtade oss och matte gick! Nu blev jag riktigt orolig. Det fanns en farbror där också och han plockade ut mig och stack mig i nacken. Vilken typ va?! Sen minns jag inget mera...bara lite suddigt att matte strök mig över ansiktet och pratade med mig. Ännu lite senare försökte jag resa mig men benen ville inte, dom bara for omkring. Det gjorde ont i magen och jag hade visst kissat på mig *pinsamt* Jag somnade igen och mamma med. Hon var lika vimsig som mig. När vi piggnat i lite så upptäckte mamma att hon hade något vasst på magen och det var blod runt om. Och det var lika på mig. Matte tyckte det var konstigt för hon sa, helt lugnt dessutom, att dom brukade ju bara skära av pungkulorna på hankatter!!!! Va???!! Varför vill någon vara så elak? Jag har då mina kvar minsann! Men matte sa att vi hade blivit kastrerade för att vi inte skulle få kattungar. Hallå matte!! JAG är kille, vi får inte kattungar. Hon är knasig ibland.... I alla fall så glömde jag bort det där till här om dagen... då stod burarna där igen. Och mycket riktigt, samma grej igen, husse stoppade in oss, åka lite, matte kom, åka, samma rum igen. Nej, fy sjutton! Jag och mamma var faktiskt riktigt ledsna på dom och jag kunde bara tänka på mina kulor...nu ryker dom nog! Men tanten och farbrorn bara tog ut oss, lade oss på bordet och klippte med något på magen. Det gick fort och mamma sa att dom nog klippte bort det där vassa på magen. Skönt! När vi kom hem så undersökte Katla burarna och gick tom in i den ena, jag varnade henne och smet snabbt ner i källaren. Nej...ingen mera bur för mig. / Hicke

Katla undersöker buren och Kala och Hanna tittar på.